Nyheter

5 september 2014

Fullt hus vid valdebatt om biståndet

#agenda 2030 och samstämmighet

Alla riksdagspartier utom Moderaterna och Folkpartiet anser att Sveriges politik för global utveckling (PGU) fungerar dåligt. Det framkom vid den utfrågning som arrangerades av 21 organisationer inför valet och och tog upp viktiga aktuella utvecklingsfrågor. 

”Jag tycker inte att det (PGU) fungerar. Olika departement har olika agendor och i bästa fall samverkar dom”, sade Kristdemokraternas Désirée Pethrus som anser att det behövs en PGU-samordnare på politisk nivå. Pethrus tillade att hon vill tillsätta en parlamentarisk utredning ”för att få PGU:n att verkligen fungera”, ett förslag som Moderaternas Tanja Rasmusson var villig att diskutera vidare. Miljöpartiets Pernilla Stålhammar ansåg att ”Sverige ger med ena handen och tar med den andra” vilket syns i frågan om vapenexport till diktaturer. Även för andra politikområden var en majoritet av partierna enig om att PGU inte följs, till exempel att AP-fonderna inte tar tillräcklig hänsyn till mänskliga rättigheter och miljö i sina investeringar.

Oenigt om biståndets användningsområden

Samtliga partier utom SD ville att Sverige ska fortsätta vika en procent av BNI till bistånd, men var oense om hur mycket som kan bekosta ett svenskt flyktingmottagande. Hans Linde (V) ansåg att biståndsbudgeten inte ska finansiera flyktingmottagande alls medan MP ville ha en minskning från dagens nivåer. Socialdemokraterna, som företräddes av Kenneth G Forslund, ansåg liksom Moderaterna att avräkningar går att genomföra med hänvisningar till OECD-DAC:s regler, men andra påpekade att den lösningen därmed inte är helt problemfri.

”Om vi inte ska hamna i ett läge där vi får DAC på oss, måste vi vara vaksamma. Jag vill ha en ny diskussion om detta”, sade Kerstin Lundgren (C).

Désirée Pethrus sade att hennes parti egentligen inte vill göra avräkningar men har gått med på det ändå.

När diskussionen förflyttade sig till hur jämställdhetsperspektivet ska integreras i biståndet påpekade Frida Johansson Metso (FP) att man ökat fokus på och anslagen till jämställdhet under senare år men behöver satsa mer på bland annat mödravård framöver. Socialdemokraterna upprepade att minst hälften av biståndet ska gå till kvinnor, och att man behöver se över sina mätmetoder för att kunna veta hur stor andelen är i dag.

Post-2015

När det gäller en svensk position i post-2015 processen, och hur partierna anser att EU ska agera som representant för medlemsstaterna i FN, svarade Tanja Rasmusson att det finns en ”hyfsad samsyn” inom EU, bland annat gällande SRHR. Hon underströk att Sverige ”inte kommer att acceptera att de här frågorna inte kommer med, för då har vi ingen transformativ agenda post-2015”. Vänsterpartiet ansåg att bland annat fattigdomsfokus ska vara centralt för post-2015-agendan.

”Vi kan bli generationen som utrotar fattigdomen. Vi får inte försitta den möjligheten, att faktiskt utrota fattigdomen och inte bara minska den”, sade han och tillade att det är viktigare att Sverige har en tydlig röst även i kontroversiella frågor än att man hittar en enig EU-linje.

Nästa år hålls ett möte i Addis Abeba som fokuserar på hur post-2015-agendan ska finansieras. Alla partier var ense om att biståndspengar inte räcker och medan Hans Linde påpekade att det är avgörande med ett additionellt klimatbistånd och att förhindra skattefusk när man tittar på finansieringen, sade Tanja Rasmusson att det krävs involvering av nya aktörer, till exempel privata sektorn, för att skapa jobb. EU:s handel med utsläppsrätter kan vara en annan källa till finansiering, sade Kenneth G Forslund.

Biståndspolitiska plattformen kvar efter valet?

Vid en diskussion kring biståndsplattformen vidhöll Socialdemokraterna som tidigare att den ska rivas upp vid ett regeringsskifte, en ståndpunkt som tidigare delats av MP – men som nu tänkt om. Rivs den upp finns det inga riktlinjer att följa, menade Pernilla Stålhammar, som nu vill arbeta utifrån plattformen men öppna för diskussion om hur den kan förändras och utvecklas.

Youtube.

Utfrågningen lockade drygt 200 personer och kunde följas direktsänd på nätet. Arrangörer var Svenska Kyrkans Internationella arbete, Svenska Afghanistankommittén, Forum Syd, PMU, Plan Sverige, Kvinna till Kvinna, Individuell människohjälp, Naturskyddsföreningen, LO-TCO Biståndsnämnd, ICLD Internationellt Centrum för Lokal Demokrati, RFSU, Afrikagrupperna, Svenska missionsrådet, Olof Palmes Internationella center, We Effect, WWF, Concord Sverige, Diakonia, My Right, FUF och Utrikespolitiska föreningen Stockholm.