Mycket har hänt sedan 2008 års högnivåmöte i Accra. Jämställdhet och kvinnors empowerment har bland annat tillägnats en specifik paragraf i Busandeklarationen som skapats i och med Busanmötet 2011 och som de deltagande partner skrivit under. Den nya paragrafen välkomnades av kvinnorättsgrupper, men samtidigt poängteras det att det finns mycket kvar att göra inom området. Till exempel borde jämställdhetsperspektivet vara mer genomgående i dokumentet, eftersom det är en avgörande faktor för fattigdomsbekämpning. Därutöver saknas det ett rättighetsbaserat perspektiv på utveckling och utvecklingssamarbete vilket missgynnar kvinnor och marginaliserade grupper. Överenskommelsen missar dessutom att ta upp den viktiga rollen som kvinnorättsorganisationer spelar för att få in mer kvinnor i besluts- och policy processer.
Jämställdhet och kvinnors empowerment benämns i dokumentet som ”en förutsättning för hållbar och inkluderande tillväxt”, men däremot inte som den obestridliga rättighet som den är. Detta är ett grundläggande problem som hänger samman med avsaknaden av ett genomgående rättighetsperspektiv i dokumentet, enligt rapportförfattarna.
Dessutom önskar rapportförfattarna en förändrad syn på bistånd, från biståndseffektivitet till utvecklingseffektivitet. Istället för att fokusera alltför mycket på de tekniska delarna behövs ett bredare perspektiv på hur biståndet påverkar människors liv och de bakomliggande faktorerna till fattigdom, ojämlikhet, marginalisering och orättvisa.
Sammanfattningsvis är Busandeklarationen ett steg i rätt riktning, men samtidigt är det en lång väg kvar till att på allvar se kvinnors rättigheter som en avgörande faktor i fattigdomsbekämpning och som en förutsättning för en hållbar utveckling.
Ett år efter mötet i Busan gav det paneuropeiska nätverket AidWatch ut en specialrapport med fokus på Busan. Läs den