Syntesrapporten är central för post-2015-processen eftersom den utgör utgångspunkten för de mellanstatliga förhandlingar som inleds i januari och avslutas i september 2015. Rapporten grundar sig till stora delar på två tidigare släppta dokument: FN:s så kallade Öppna Arbetsgrupps (OWG) förslag på hållbara utvecklingsmål samt en rapport med förslag på hur agendan ska finansieras som i somras presenterades av Expertkommittén för finansiering av utveckling. Därutöver tar den hänsyn till tematiska och nationella konsultationer samt till förslag från civila samhället och andra aktörer.
Att grundbultarna redan fanns på plats har dock inte hindrat experter från att spekulera i hur syntesrapporten till syvende och sist skulle se ut. Sedan Öppna Arbetsgruppens förslag lanserades har det bland annat diskuterats huruvida dess 17 mål och 169 delmål är för många för att FN ska få till stånd en konkret, kommunicerbar och fungerande agenda. I dagens rapport stödjer alltså generalsekreteraren förslaget på 17 mål, men anger att de 169 delmålen skulle kunna ses över, och att indikatorer sannolikt bör tas fram av en expertgrupp och inte av medlemsstaterna.
En lösning på utmaningen med många mål och delmål som föreslagits från flera aktörer, är att gruppera in dem i kluster. Ban Ki-moon uppger att han stödjer den idén men antyder att det ska vara upp till medlemsstaterna att besluta om. Däremot anser han att målen ska formas kring 6 principer:
- Värdighet: att utrota fattigdom och bekämpa ojämlikheter
- Människor: att garantera hälsosamma liv, kunskap och inkludering av kvinnor och barn
- Välstånd: att skapa en stark, inkluderande och transformativ ekonomi
- Planeten: att skydda våra ekosystem i alla samhällen och för våra barn
- Rättvisa: att verka för trygga och fredliga samhällen, och starka institutioner
- Partnerskap: att katalysera global solidaritet till en hållbar utveckling
”Alla mål ska utgöra grunden. Nu är tillfället att rama in dem”, sade Ban Ki-moon med hänvisning till principerna vid en webbsändning i samband med att rapporten släpptes. I rapporten skriver han även att principerna måste samverka.
”En hållbar utveckling måste vara en integrerad agenda av ekonomiska. miljömässiga och sociala lösningar. Dess styrka ligger in sammankopplingen av dess dimensioner.”
I syntesrapporten ägnar Ki-moon även ett kapitel åt hur agendan ska genomföras, där han betonar vikten av starka åtaganden kring finansiering, ett globalt partnerskap som utvecklas och stärks och att medlemsstaterna bör lägga kraft vid att ta fram former för uppföljning, utvärdering och rapportering av agendan. För att det ska vara möjligt poängterar han även att det krävs en förbättrad tillgång till och insamling av data.
Stora utmaningar väntar
Efter att syntesrapporten presenterats är det nu upp till medlemsstaterna att förhandla vidare. I september 2015 ska agendan stå klar.När det gäller förhandlingarna har FN:s medlemsländer flera stora utmaningar att ta itu med: målen i post-2015-agendan är fler och bredare än millenniemålen som agendan ersätter, och medan millenniemålen riktade sig mot utvecklingsländer är post-2015-agendan universell: både rika och fattiga länder måste göra åtaganden och implementera agendan. Dessutom hade millennieagendan ingen tillhörande plan för hur arbetet med att uppfylla målen skulle finansieras, vilket post-2015-agendan kommer att ha. Det förväntas också att medlemsstaterna nu enas om hur agendan ska genomföras, följas upp och vem som har ansvaret.
För att en verkligt ambitiös post-2015-agenda ska antas i september nästa år, krävs framgångar i flera andra globala processer som även de ska ros i land under 2015. Just nu pågår klimattoppmötet COP20 i Lima, och hur utgången blir där sätter tonen inför det viktiga mötet om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba i juli. Här ska världens länder dra upp gemensamma riktlinjer för vilka aktörer som ska finansiera en hållbar utveckling och hur det ska göras. Utkomsten av mötet påverkar i sin tur ambitionsnivån för post-2015-agendan.
Sverige prioriterar tuffa frågor
I förhandlingarna om post-2015-agendan representeras Sverige formellt av EU. Därför förhandlar den svenska regeringen nu tillsammans med andra EU-länder för en uppdaterad gemensam EU-position. Den nya regeringens reviderade svenska position är ännu inte klar, men vid ett seminarium arrangerat av CONCORD Sverige tidigare i höst meddelade biståndsminister Isabella Lövin att man särskilt vill arbeta för starka åtaganden kring klimat, jämlikhet, jämställdhet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), frihet från våld, demokratisk samhällsstyrning och utrotande av extrem fattigdom. Det är frågor som redan nu förväntas bli svåra för medlemsstaterna att enas kring.
Vid sidan av EU-blocket har Sverige även andra formella och informella vägar att influera agendan. I det fall Sverige inte lyckas påverka EU i tillfredsställande grad sade Lövin till exempel att Sverige kommer söka allianser utanför EU med likasinnade länder för att på så sätt få gehör för sina förslag.
Läs CONCORD Europas/Beyond2015:s reaktioner på hela syntesrapporten och på delarna om finansiering