– Vi är beroende av naturen för vår överlevnad: både för matproduktion och för livsvillkor. Mer biologisk mångfald skapar bättre hälsa och maten blir mer näringsrik. Vi måste bort från ohållbart industrijordbruk som driver på den intensiva användningen av kemiskt gödsel och bekämpningsmedel, säger Gloria Jimwaga, policyrådgivare på Afrikagrupperna.
Men globalt sett går förlusten av biologisk mångfald fort, och finansieringen för att bromsa utvecklingen är otillräcklig. För att skapa en överblick av finansieringen har CONCORD Sverige tagit fram en översikt av svensk och internationell finansiering till biologisk mångfald. Översikten pekar ut vilka åtaganden som länder gjort kring finansiering till att bromsa och återställa förlusten av biologisk mångfald. Den statistik som finns har luckor och rapporteringen överlappar delvis med biståndet, vilket gör att samma pengar kan räknas som finansiering både till klimatrelaterade insatser och finansiering till biologisk mångfald.
– Förhoppningen är att vi med denna översikt ska få en bättre överblick över var nuvarande finansiering kommer ifrån, åtaganden, status och utmaningar. Både i Sverige och internationellt. Denna typ av information är avgörande för att vi och våra samarbetsorganisationer ska kunna bedriva ett effektivt påverkansarbete och hålla beslutsfattare ansvariga för sina löften om finansiering för biologisk mångfald inom utvecklingssamarbetet och annan typ av internationell finansiering för insatser som rör biologisk mångfald, säger Sara Fröcklin, sakkunnig på Naturskyddsföreningen.
Finansiering till biologisk mångfald: Stort glapp mellan behov och resurser
Enligt en uppskattning från 2020 behöver minst 722 miljarder dollar årligen investeras för att bromsa förlusten av biologisk mångfald. Men den totala summan som investerades från både civilsamhälle, privat sektor och regeringar uppgick år 2019 bara till mellan 124 och 143 miljarder dollar.
– Trots att den internationella finansieringen för biologisk mångfald har ökat under det senaste decenniet så är beloppen fortfarande små, bara drygt en tiondel av vad som rapporters som klimatfinansiering. Mest anmärkningsvärt är kanske att en så väldigt liten andel av pengarna går till stöd för de urfolk och lokalsamhällen som spelar en så avgörande roll i en hållbar förvaltning av biologisk mångfald och ekosystem. Enligt OECD DAC har bara 4 procent av anslagen de senaste tio åren riktat sig till dessa grupper, säger Göran Eklöf som skrivit översikten på uppdrag av CONCORD Sverige.
FN:s konvention om biologisk mångfald slår fast att rika länder har ett ansvar att bidra till att täcka låg- och medelinkomstlängers kostnader för att genomföra konventionen. På FN-toppmötet COP15 i höstas antogs ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald och en strategi för att mobilisera resurser till detta.
– För att genomföra denna strategi kommer det krävas kraftigt utökade finansiella resurser. Dessutom måste rika länder – i linje med de åtaganden som faktiskt anges i strategin – substantiellt öka stödet till låginkomstländers arbete med genomförandet, säger Sara Fröcklin.
Även Sara Fröcklin lyfter fram problemet med att en så liten andel av resurserna går till urfolk och lokalsamhällen.
– För att nå målen i den nya globala strategin, inte minst att skydda 30 procent av hav och land till 2030, så är det avgörande att en betydande andel finansiella medel garanteras dem och deras organisationer. Även initiativ som leds av kvinnor och unga på landsbygden måste omfattas. En viktig del är också att säkerställa urfolk och lokalsamhällens meningsfulla deltagande i beslut som rör finansiering. Vem kan den lokala miljön och vet vilka behov, utmaningar och möjligheter som finns bättre än de som bor, lever, och har förvaltat den i generationer? säger Sara Fröcklin.
Bevarandet av biologisk mångfald hänger också nära samman med andra rättigheter och finansieringen måste vara rättighetsbaserad. Gloria Jimwaga på Afrikagrupperna berättar om hur deras partnerorganisationer bland annat trycker på för matsuveränitet, alltså att de människor som producerar mat också har inflytande över systemen. De bevarar olika typer av utsäde och stärker bönders självständighet gentemot stora företag – vilket i sin tur bidrar till att bevara biologisk mångfald. Hon understryker också att exploateringen av miljö och biologisk mångfald hänger ihop med kränkningar av specifikt kvinnors mänskliga rättigheter.
– Kvinnor är ofta i frontlinjen av matproduktionen. När rätten till land, vatten, natur och skog kränks så påverkas kvinnor mest. Att skydda biologisk mångfald är därför också att skydda kvinnors rättigheter.