Mötet i Bonn äger rum den 16-26 juni och är en del av de årliga förhandlingarna inom FN:s klimatkonvention, som kulminerar i ett klimattoppmöte i slutet av hösten, i år COP30 i Brasilien. Flera av plattformens medlemmar bevakar förhandlingarna på plats i Bonn, och vi frågade:
Vad hoppas du av årets förhandlingar, i Bonn och Belém?
Anja Ipp, Naturskyddsföreningen
– Det här är ett viktigt förhandlingsår – med nya klimatplaner som ska tas fram, ett globalt ramverk för klimatanpassning att enas om, och en ny fond för att skydda tropisk skog (TFFF) på förhandlingsbordet. Men förtroendet för FN-processen sviktar och det politiska ledarskapet har tappat fokus på klimatkrisen. Givet det globala politiska läget är mina förväntningar inför Bonn inte särskilt höga, men jag hoppas innerligt på konkreta tecken att viljan att gå från ord till handling fortfarande finns kvar.
– Klimatkrisens konsekvenser blir alltmer påtagliga, med översvämningar, värmerekord, bränder och kollapsande glaciärer. Därför borde världens länder kunna inse allvaret och enas om kraftiga utsläppsminskningar, utfasning av fossila bränslen och ett ökat stöd till de mest utsatta.
Margareta Koltai, Act Svenska kyrkan.
– Jag hoppas att värdlandet Brasilien står fast vid sitt löfte att göra COP30 till ’folkets klimatmöte’. Efter tre år av klimattoppmöten i auktoritära stater – varav två också är stora fossilproducenter – är förväntningarna höga på brett deltagande. Just nu finns dock oro, då de boenden som hittills erbjudits är de dyraste vi sett. Under mötet i Bonn behöver Brasilien presentera en konkret plan som gör det möjligt för både förhandlare från världens fattigaste länder och representanter från civilsamhället att delta på lika villkor.
Min förhoppning är också att den nya jämställdhetsplanen som ska antas på COP30 blir ett kraftfullt verktyg för att stärka inkludering och inflytande för kvinnor, unga, urfolk och de grupper som är mest utsatta för klimatförändringarnas effekter.
Dessutom vill jag se att både Sverige och andra världsledare visar att de står fast vid det historiska beslutet från COP28 om att fasa ut fossila bränslen- enda vägen att stoppa den globala uppvärmningen är att lämna de fossila bränslena bakom oss.
Tove Lexén, WaterAid.
– Jag hoppas att länderna kommer överens om bra indikatorer för att mäta målen i ramverket för det globala anpassningsmålet (GGA), inklusive målet om vatten och sanitet. Jag hoppas också att länderna kommer överens om ambitiösa och specifika åtaganden om finansiering till klimatanpassning och implementeringen av det globala anpassningsmålet. Detta är avgörande för att människor som lever i fattigdom och i utsatta kontexter ska kunna ha ett anständigt liv trots klimatförändringarnas konsekvenser.
NÅGRA VIKTIGA FRÅGOR I ÅRETS KLIMATFÖRHANDLINGAR:
- Under året ska länderna lämna in nya nationella planer för utsläppsminskning, så kallade National determined contributions, NDC:er. Detta görs vart femte år och i år kan enligt UNFCCCC vara sista chansen att vända utsläppskurvan och hålla världen under 1,5 graders uppvärmning i enlighet med Parisavtalet. Klimatplanerna är inte en förhandlingspunkt, men de utgör grundstommen i hela det internationella klimatsamarbetet.
- Länder ska enas om indikatorer inom det globala ramverket för det globala anpassningsmålet.
- Handlingsplan för jämställdhet. Under COP29 hösten 2024 antog länderna ett arbetsprogram för jämställdhet i klimatarbetet, och under COP30 ska en handlingsplan antas för att konkretisera detta arbete.
- På COP29 beslutades om ett klimatfinansieringsmål. Rika länder ska bidra med 300 miljarder dollar årligen, och ta fram en plan för att mobilisera resten av de 1 300 miljarder dollar som årligen krävs för utvecklingsländers hantering av klimatkrisen. Denna process kallas Baku to Belém Roadmap och väntas resultera i en rapport inför COP30.