Under våren pågår intensiva förhandlingar om de nya utvecklingsmålen post-2015, och hur de ska genomföras i praktiken. Parallellt pågår även viktiga förhandlingar om utvecklingsfinansiering inför den tredje konferensen för hållbar utveckling i Addis Abeba den 15-17 juli 2015.
Förhandlingar inför Addis Abeba har inletts i New York, men EU har ännu inte tydliggjort unionens gemensamma förhandlingsposition. I mitten av februari presenterade EU-kommissionen sitt meddelande “A Global Partnership for Poverty Eradication and Sustainable Development after 2015”. Meddelandet utgör underlag för förhandlingar inom EU vilka sedan ska utmynna i en gemensam förhandlingsposition inför Addis Abeba och inför förhandlingarna om genomförande och uppföljning av de nya utvecklingsmålen post-2015. I mars träffas EU:s biståndsministrar för ett informellt möte där de för första gången ska diskutera gemensamma åtaganden med kommissionens meddelande som utgångspunkt.
Meddelandet tar bland annat upp hur de nya utvecklingsmålen post-2015 ska genomföras (sk means of implementation) och hur de ska utvärderas. Även finansiella åtaganden, dvs det som ska förhandlas i Addis Abeba, behandlas i meddelandet men utan att nämna de åtaganden som redan gjorts vid de två tidigare konferenserna om utvecklingsfinansiering i Monterrey och Doha. Kommissionen undviker genomgående begreppen utvecklingsfinansiering (financing for development) och former för genomförande (means of implementation) utan talar istället om det ”nya globala partnerskapet” som har koppling till nuvarande millenniemål 8. Exakt vad det nya globala partnerskapet innebär hur det ska genomföras är dock oklart.
Få konkreta förslag på egna åtaganden
Det finns genomgående få konkreta förslag och meddelandet brister på många sätt när det gäller EU:s egna åtaganden. En förklaring till meddelandets brist på tydlighet kan vara att EU av taktiska skäl inte i någon större utsträckning vill visa sina förhandlingskort innan förhandlingarna. Många civilsamhällesorganisationer hoppas på ambitiösare åtaganden från EU i ett senare skede av förhandlingarna, men riktar kritik mot att unionen slösar bort dyrbar tid som behövs för att få fler länder och aktörer att ställa sig bakom förslag kring exempelvis skatteflykt, företags inverkan på klimatet och länders skuldbörda.
Det är positivt att meddelandet betonar vikten av en samstämmig politik för utveckling, och att alla politikområden måste bidra till en hållbar utveckling. Meddelandet nämner också att post-2015 agendan ska bygga på principer om universalitet, delat ansvar och solidaritet. Kommissionen tydliggör emellertid inte hur det globala partnerskapet ska säkerställa detta, och EU måste i övrigt uppmärksamma hur exempelvis handels- och energipolitiken inverkar negativt på natur, klimat och jordens resurser. Det saknas konkreta förslag för hur EU ska se till att uppfylla de egna åtagandena för de nya utvecklingsmålen på hemmaplan, exempelvis hur konsumtion och produktion inom EU kan bli mer hållbar.
Vi välkomnar att meddelandet betonar att det behövs en stark ram för övervakning, ansvarsskyldighet och tillsyn av genomförandet av de nya utvecklingsmålen på global, regional och nationell nivå. Kommissionen betonar särskilt vikten av ansvarsutkrävning på nationell nivå och vikten av att inkludera civilsamhället. Dock saknas konkreta förslag även på detta område. Vidare nämner meddelandet jämställdhet som en viktig fråga för att komma till rätta med rådande orättvisor, men i förslagen på åtgärder så lyser frågan i allt väsentligt med sin frånvaro.
Former för finansiering
Genom ökade skatteintäkter kan länder skapa en mer långsiktig och stabil finansiering av sin utveckling. Meddelandet identifierar skatteflykt som en viktig utvecklingsfråga, men fortsätter tyvärr att hänvisa till OECD:s riktlinjer. Det är olyckligt eftersom ett återkommande krav från G77 och andra aktörer har varit att diskussionerna och samarbetet mellan länder måste flyttas från OECD och G20 till FN för att bli mer legitima och effektiva. Kommissionen erkänner behov av land-för-land-rapportering, men undviker att ta några steg utöver det som EU redan beslutat, och duckar från frågan om att rapporteringen måste göras offentlig, vilket är centralt i sammanhanget.
Frågan om ländernas skuldbörda, och en internationell mekanism inom FN för skuldhantering undviker meddelandet helt, trots att många låginkomstländer ser det som en central fråga som konferensen i Addis Abeba bör hantera.
EU-ländernas åtagande om att avsätta 0,7 % av BNI till bistånd är inkluderat i meddelandet, liksom att konkreta tidtabeller för hur detta mål ska uppnå måste till, vilket är positivt. Det är emellertid olyckligt att formuleringen antyder att åtagandet är villkorat andra länders biståndslöften. Det är bra att de internationella åtagandena om bistånds- och utvecklingseffektivitet nämns. EU behöver dock ta ett steg till i förhandlingarna framöver och verka för att dessa principer även ska gälla inom andra former av utvecklingsfinansiering som exempelvis offentlig-privat samverkan . Det behövs även tydliggöras att tidtabellerna måste vara bindande, och att frågan om att bistånd bör utgöras av reella resursöverföringar (och inte stanna i givarlandet).
Till meddelandet följer ett annex som innehåller möjliga förslag och åtaganden, med särskilt fokus på EU-nivån. Överlag föreslår meddelandet inga nya åtaganden, utan hänvisar för flera områden till vikten av att andra länder bör ta sitt ansvar, likt formuleringen om biståndsåtagandet. Det finns en överhängande risk att EU, genom att undvika frågor som är centrala för utvecklingsländer och samtidigt i så pass stor utsträckning hänvisa till vad andra länder bör göra, förstärker den misstro som redan finns mellan de olika blocken av länder.
CONCORD har tillsammans med våra medlemsorganisationer sammanfattat utvecklingsfinansieringens nyckelfrågor och tagit fram ett antal rekommendationer:
globalma svenska CSO-rekommendationer för utvecklingsfinansiering 2015 feb
Europeiska CSO:ers rekommendationer för utvecklingsfinansiering