Analys

29 april 2019

Deltagare på FfD forum i New York

Hur ska världens länder finansiera Agenda 2030?

#agenda 2030 och samstämmighet

Ett FN-forum om Finansiering för Utveckling (FfD) låter en aning torrt och formellt. I själva verket berör det världens viktigaste fråga, möjligheten att förverkliga en hållbar utveckling i hela världen. Men att medverka i årets FfD Forum väckte många frågor om makt och global (o)rättvisa. Vår policysamordnare Åsa Thomasson, som deltog i den svenska delegationen, analyserar diskussionerna under FfD Forum.

FN-medlemsstaterna möttes för att följde upp finansieringen till hållbar utveckling vid en tidpunkt då anledningarna till optimism verkar få. Förra året sjönk det globala biståndet och i synnerhet till de fattigaste länderna. Även privata investeringar i låginkomstländer har avtagit, från att ha växt under ett antal år. Uppskattningsvis 500 miljarder dollar årligen undanhålls av multinationella företag genom skatteflykt. Både privat och offentlig skuldsättning är rekordhög globalt sett och 40 procent av alla låginkomstländer har allvarliga skuldproblem. Var ska resurserna till att nå de Globala målen för hållbar utveckling komma ifrån?

Lätt att finanserna tar överhanden istället för utvecklingen

Syftet med utvecklingsfinansieringsagendan är att kunna finansiera Agenda 2030 även i de länder som inte har de resurserna idag. Det är alltså principen om att ingen ska lämnas utanför och de Globala målen som borde vara utgångspunkten. Här är det ett dilemma att FfD Forum är en så separat process från uppföljningen av Agenda 2030 och från uppföljningen av Parisavtalet, eftersom klimatfinansiering är en del även av FfD-agendan. I september i år sker toppmöten för att utvärdera alla dessa processer, så en nyckelfråga är hur man bättre får ihop prioriteringarna mellan dem.

I flera av ministerpanelerna under årets forum handlade diskussionerna om vad som påverkar ekonomin, tillväxten och lokala finansmarknader. Men samtal om hur detta relaterar till människor, natur, samhälle och de olika globala målen saknades. Det tråkigaste exemplet var en ministerdialog på tema ojämlikhet, där finansministrar från fyra olika länder pratade om tillväxt, investeringar och skattelättnader för företag. Ja, det mesta utom hur de ville bekämpa ojämlikhet. Som tur var innehöll panelen även en ungdomsrepresentant, som talade engagerat för ökad jämlikhet.

Låginkomstländer vill ha globala reformer och rikare länder vill hellre fokusera på landnivå

I Agendan för utvecklingsfinansiering finns flera löften om mer finansiering till hållbar utveckling, till exempel ska rikare länder bidra med minst 0,7 procent av BNI i internationellt bistånd. Den innehåller också överenskommelser om hur andra resurser till Agenda 2030 ska mobiliseras, planeras och administreras bättre.

I diskussionerna på FfD Forum vill låginkomstländer och civilsamhällesorganisationer gärna prata om globala reformer och förändringar i det finansiella systemet, till exempel förslag om att skapa skatteregler och lösa skuldhantering på FN-nivå. De länder som redan har inflytande i det nuvarande systemet vill helst undvika de diskussionerna och fokuserar istället på vad varje land kan göra för att öka sin finansiering till de Globala målen. EU:s prioritering på årets FfD Forum var att signalera att de vill stödja låginkomstländer att utveckla bättre finansieringsstrategier till sina nationella utvecklingsplaner. Många representanter från rikare länder vill dela med sig av goda exempel på hållbar utveckling i sina länder – få vill prata systemförändring.

Minister för internationellt utvecklingssamarbete Peter Eriksson
Minister för internationellt utvecklingssamarbete Peter Eriksson

Behovet av att mobilisera alla krafter för utveckling är stort

Sedan utvecklingsfinansieringsagendan antogs så har en av de sju områdena i den fått mer uppmärksamhet än de andra tillsammans: att öka privata investeringar i hållbar utveckling. Under FfD Forum lanserade FN ett nytt globalt nätverk av investerare för hållbar utveckling, enligt en modell som bygger på inspiration från Sverige. Förhoppningsvis kan detta nätverk bidra till att hållbara investeringar blir så självklart som det borde vara. Samverkan och lärande är viktigt inom alla delar av FfD-agendan.

Under senare år har det funnits stor entusiasm inför att använda biståndspengar till att stimulera investeringar från näringslivet. ”From billions to trillions”, ljöd Världsbankens slagord för så kallad ”blended finance”. Det innebär att bistånd används för att minska riskerna för investerare och företag och därmed mobilisera privata investeringar för hållbar utveckling. På årets FfD Forum var tonen i diskussionerna om blended finance något mer nyanserad än tidigare. De studier som gjorts av satsningar på blended finance har visat att resultaten blivit långt ifrån de fantasisummor man hoppats på. Förhoppningsvis innebär det att diskussionen framöver kan fördjupas och bygga på dragna lärdomar om när, var och hur blended finance fungerar bra eller inte, istället för på nyväckt politisk entusiasm.

Privata investeringar fick mest uppmärksamhet i många FN-medlemsstaters inlägg under forumet. Norges minister för utvecklingssamarbete stack ut i mängden, och pratade om tillit som den viktigaste resursen för utveckling. ”Och för att skapa tillit”, sa han, ”måste vi först åtgärda sådant som skapar stora orättvisor: skatteflykt, korruption och dåliga skattesystem”. En önskedröm inför kommande års FfD Forum vore att se fler länder identifiera sina prioriterade åtgärder utifrån vad som kan minska orättvisor och bygga tillit i samhället.