Rapporten ”Making sense of EU development cooperation effectiveness”, som utkommer precis ett år efter att det stora biståndsmötet genomfördes, visar att framsteg har gjorts på vissa områden, till exempel vad gäller transparens, men framstegen är få och ojämnt fördelade över unionen.
Många EU-länder ”väljer och vrakar” bland åtagandena om biståndseffektivitet, det vill säga man gör framsteg på vissa områden men struntar i andra. Sverige får beröm för att det är det enda EU-land som har en handlingsplan för genomförande av åtaganden från Busan. Den svenska handlingsplanen handlar dock mycket om transparens, resultat och den privata sektorn, ämnen som Sverige arbetade med redan innan Busan. Det räcker inte att enbart fortsätta med det man gjorde innan, hävdar rapportförfattarna.
Rapporten lyfter fram en rad åtgärder som EU och medlemsstaterna bör göra. Till exempel måste biståndet avbindas, det vill säga alla krav på att mottagarlandet ska anskaffa produkter från givarlandet måste avskaffas.
Bättre samordning mellan EU-kommissionen och medlemsstaterna skulle öka biståndseffektiviteten ytterligare eftersom byråkratin skulle minska för mottagarländerna.