Även en granskning av det svenska informationsbidraget presenterades och till sist debatterade riksdagsledamöter ett antal frågor som diskuterats under dagen. Paneldebatten bjöd på viss samstämmighet, men på en del punkter gick åsikterna isär.
Den första presentationen hölls av Johanna Stratmann, författare av CONCORD Europas rapport EU budget 2014-2020: Fit for the Fight against Global Poverty. EU:s nya långtidsbudget är den mest åtstramade på flera år. Sex procent av budgeten, eller 99 miljarder euro, är avsatt till utvecklingsstöd. Nya riktlinjer för EU-biståndet under de kommande sju åren är bland annat principen om differentiering, samt ett ökat fokus på tillväxt och samarbete med den privata sektorn. Differentieringen innebär bland annat att biståndet fasas ut i 19 länder (främst i Asien och Latinamerika). Det ökade samarbetet med den privata sektorn medför exempelvis mer ”blending”, som innebär att EU-stöd kombineras med lån från investeringsbanker för att finansiera utvecklingsinsatser.
Därefter följde en presentation av Anna Thomas, författare av BOND:s rapport Aid to Middle Income Countries: What should be done?. Thomas tog upp EU:s differentieringspolicy och vilka effekter den har på det framtida biståndet till medelinkomstländer. Hon förklarade att frågan om bistånd till medelinkomstländer problematiserats av vilken syn man har på biståndets syfte. Vissa förespråkar att biståndet ska fokuseras på fragila stater, andra anser att biståndet ska tilldelas fattiga människor oavsett var de befinner sig och att fler indikatorer än inkomst bör tas i åtanke när man beräknar fattigdom. Christer Wälivaara, kanslichef på LO-TCO biståndsnämnd, höll en presentation om deras syn på den privata sektorns utökade roll i utveckling. Enligt Wälivaara finns det fyra hörnstenar som behövs för att säkra anständiga arbeten och anständiga liv; tillgång till arbete, säkrande av arbetares rättigheter, utökat socialt skydd och en social dialog mellan företag och fack samt arbetsgivare och arbetstagare.
Möjligheterna till påverkansarbete strypta
Den sista presentationen stod Göran Eklöf för, som skrivit CONCORD Sveriges rapport ”Opinionsbildning och påverkansarbete om utvecklingsfrågor – det svenska informationsstödet i ett europeiskt perspektiv”. Eklöf beskrev utvecklingen av de nationella motsvarigheterna av DEAR-bidraget (EU-kommissionens stöd till information, utbildning och påverkansarbete om globala frågor) i Danmark, Norge och Storbritannien och jämförde det med utvecklingen av det svenska informationsbidraget. I Sverige har civilsamhällesorganisationers användning av informationsbidraget begränsats kraftigt på grund av politisk styrning. Organisationer får inte längre använda informationsbidraget för att påverka i politiskt kontroversiella frågor och tillåts inte informera om externa faktorers påverkan på utveckling, så som internationella ekonomiska och politiska maktförhållanden. Detta, menar Eklöf, har reducerat svenska civilsamhällesorganisationer till rollen som genomförare av regeringens strategi, snarare än egna utvecklingsaktörer.
”Låt civilsamhället vara watchdogs”
Avslutningsvis ägde en paneldebatt rum som berörde frågorna som presenterats tidigare under dagen. Panelen bestod av Désirée Pethrus (KD), Christian Holm (M), Kenneth G Forslund (S), Hans Linde (V) och Pernilla Stålhammar (MP), och modererades av Penny Davies, policyrådgivare på Diakonia.
Gällande frågan om bistånd till medelinkomstländer gick åsikterna mellan regeringspartierna och oppositionen isär. Christian Holm (M) ansåg att bistånd inte skulle finansiera åtgärder i medelinkomstländer som själva, med egen fördelningspolitik, skulle kunna ta sig an sina utvecklingshinder. Pernilla Stålhammar (MP) ansåg däremot att människor inte bör överges på grund av att deras regering inte väljer att rättvist fördela resurser. Socialdemokraternas representant Kenneth G Forslund ville ge fortsatt stöd till medelinkomstländer, men ansåg att detta stöd bör se annorlunda ut än det som ges till låginkomstländer, och skulle exempelvis kunna bidra till att bygga upp eller stärka statliga institutioner. Hans Linde (V) tyckte att den nuvarande utfasningen i vissa medelinkomstländer i många fall sker på ett oansvarigt sätt. Nu är det en ”följa John-mentalitet” som råder bland givar-länderna, snarare än komplementaritet, sa Linde (V), och menade att de fattigastes perspektiv, oavsett var de befinner sig i världen, bör vara central i utvecklingsagendan.
Gällande den privata sektorns roll i utveckling ansåg alla representanter förutom Christian Holm (M) att samma krav ska ställas på alla utvecklingsaktörer, alltså ska privata företag också vara transparenta och redovisa information för att möjliggöra ansvarsutkrävande.
Den sista frågan som behandlades rörde det svenska informationsbidraget. Désirée Pethrus (KD) ansåg att informationsbidraget spelar en viktig roll i att hålla biståndsviljan hög bland svenska folket och se till att korrekt information om biståndet når allmänheten. Christian Holm (M) påpekade, som svar på skillnaderna mellan likasinnade länders policy för deras informationsstöd, att det svenska informationsbidraget inte behöver utformas på exakt samma sätt som de andra ländernas. Kenneth G Forslund (S) ville återföra informationsbidraget till dess tidigare nivå och sa sig vara emot den ”censur” som nu används i Sverige. Övriga representanter från oppositionspartierna instämde, och fann det underligt att Sverige stöder civilsamhällesorganisationer att arbeta med demokrati utomlands, men samtidigt införde politiska begränsningar på det egna informationsbidraget. De påpekade vikten av att tillåta biståndsdebatt samt försvara civilsamhällets roll som ”watchdogs”.