Med start den 19 oktober träffas världens länder i Jerevan för FN-konferens om biologisk mångfald, COP17. Dessa toppmöten sker vartannat år, och är ett tillfälle att se över genomförandet av det globala ramverket för biologisk mångfald.
På agendan står bland annat en översyn av strategin för resursmobilisering. Det har fått oss att djupdyka i pengaflödena till arbetet för biologisk mångfald i låg- och medelinkomstländer. Lever rika länder upp till sina finansieringsåtaganden i tider av biståndsras, och är Sverige en stor finansiär? Hur kanaliseras pengarna och når de lokala aktörer? Det är några frågor vi besvarar i vår färska ”Frågor och svar om internationell finansiering till biologisk mångfald”.
COP17 ska bland annat diskutera hur den internationella finansieringsstrategin för biologisk mångfald ska utvecklas efter 2025. En central fråga är den institutionella strukturen för stöd till arbete med det globala ramverket. Utvecklingsländer har föreslagit en ny finansieringsmekanism direkt under FN-konventionen för biologisk mångfald (CBD), men ett långsiktigt beslut väntas först vid COP18.
En diskussion inför COP17 handlar om att stärka kriterierna för finansieringen, bl a genom att:
• tydliggöra att finansieringen ska vara ny, additionell, förutsägbar och tillräcklig
• säkerställa fullt och effektivt deltagande av urfolk och lokalsamhällen
• inrätta mekanismer för klagomål och upprättelse
• stärka samordningen mellan finansiering för biologisk mångfald, klimat och andra miljöområden
Finansieringsfrågorna är alltid centrala även under klimat-COP:ar. Inför COP31 i Antalya kommer ett mer omfattande frågebatteri om klimatfinansiering – håll utkik!