Läs vår sammanfattning av 2026 Progress Report on Effective Development Cooperation för en närmare genomgång av resultaten.
För tjugo år sedan stod frågan om biståndets kvalitet högt på den internationella dagordningen. Parisdeklarationen 2005, följd av högnivåforumen i Accra och Busan, byggde på en gemensam insikt hos både biståndsgivare och samarbetsländer: utvecklingssamarbetet blir mer effektivt när det utgår från länders egna prioriteringar, involverar alla relevanta samarbetspartner, använder nationella system, är transparent och präglas av ömsesidigt ansvarstagande. Steg framåt togs på flera viktiga områden.
Det senaste decenniet har agendan för effektivt utvecklingssamarbete fått ett mer begränsat utrymme. Fokus har i högre grad kommit att ligga på att mobilisera resurser för att hantera återkommande kriser, konflikter och växande globala utmaningar.
Mot den bakgrunden är 2026 Progress Report on Effective Development Cooperation särskilt intressant. Rapporten, framtagen av OECD och UNDP på uppdrag av det Globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, är den första globala uppföljningen sedan 2018 och ger en aktuell bild av hur väl de internationellt överenskomna principerna för effektivt utvecklingssamarbete efterlevs av partnerländer, biståndsgivarländer och andra utvecklingsaktörer.
Framstegen i det globala utvecklingssamarbetet har stagnerat eller vänt bakåt
Den övergripande slutsatsen är att framstegen i många fall har stagnerat eller gått tillbaka. Samtidigt finns det några ljuspunkter. Dialogen med civilsamhälle, näringsliv och andra samhällsaktörer har blivit mer etablerad i många länder, och utvecklingsbiståndets koppling till nationella utvecklingsmål i partnerländerna har stärkts över tid. Flera partnerländer har också förbättrat sina system för jämställdhetsbudgetering och -uppföljning. Samtidigt går anslagen till jämställdhet bakåt.
På flera centrala områden för effektivitetsagendan är utvecklingen däremot svag. Förutsägbarheten i biståndet har inte förbättrats på medellång sikt, vilket påverkar samarbetsländernas möjligheter att planera och genomföra långsiktiga investeringar. Användningen av partnerländernas egna system för förvaltning och upphandling är delvis begränsad och har i vissa fall minskat.
Så utvecklas effektiviteten i Sveriges bistånd
I anslutning till rapporten publicerar OECD även resultat för enskilda givare. För Sveriges del går utvecklingen bakåt på flera indikatorer som rör förutsägbarhet, transparens och harmonisering med partnerländernas system. Bland EU- och DAC-givarna är Sverige det enda landet som uppvisar en negativ trend på samtliga dessa indikatorer jämfört med 2018. Särskilt förutsägbarheten i Sveriges utvecklingssamarbete har försämrats markant under uppföljningsperioden 2023–2026.
Rapporten ger inte svar på varför utvecklingen ser ut som den gör, varken globalt eller för enskilda givare. Däremot ger den en ovanligt tydlig lägesbild av hur väl internationella aktörer lever upp till de principer som sedan Paris, Accra och Busan har utgjort grunden för effektivt utvecklingssamarbete.