EU:s biståndsåtaganden
Biståndet spelar en unik roll i kampen mot fattigdom eftersom det är mer flexibelt och förutsägbart än andra former av finansiering och påverkas mindre av kriser. Bistånd finansierar en stor del av grundläggande service såsom hälsa och utbildning och kan riktas mot de fattigaste i samhällen och länder där andra resurser ofta är väldigt begränsade. Bistånd spelar en avgörande roll under humanitära kriser och nödlägen.
För flera år sedan gjorde EU-länderna ett åtagande om att öka biståndet till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten fram till 2015. Trots det uppgick EU-ländernas bistånd år 2013 bara till 0,41 procent av BNI i genomsnitt. I samband med besvikelsen över de biståndsåtaganden som inte uppfyllts debatterade Europaparlamentet huruvida EU-länderna inte bara ska lägga fram en plan för hur unionen når 0,7-procentsmålet utan också juridiskt bindas till sina åtaganden. I juni 2013 röstade ledamöter i EU-parlamentet igenom ett förstärkande av åtagandet med liten marginal.
Röstar du på någon som håller EU till svars för sina biståndsåtaganden? Klicka här för att se hur olika partigrupper och parlamentariker från varje EU-land röstade i frågan.
Urholkningen av biståndet
Vad som definitionsmässigt räknas som bistånd i dag är i huvudsak begränsat till bidrag – en gåva. Ett antal EU-länder vill nu ändra definitionen så att mer kan räknas som bistånd. Det är knappast en överraskning med tanke på misslyckandet med att nå 0,7 procentsmålet, men det är ett stort problem, inte minst för att man vill inkludera till exempel exportsubventioner, som enbart stödjer nationella företag och saknar tydlig koppling till utveckling, eller försäkringar och lånegarantier, som inte medför någon överföring av resurser till utvecklingsländerna.
Även om definitionen av bistånd bestäms av OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) är det EU-parlamentet som håller EU till svars för att unionen lever upp till sina åtaganden. I maj 2010 visade europaparlamentarikerna att de är överens i frågan genom att rösta emot en breddning av biståndsdefinitonen[1].
Röstar du på någon som inte vill urholka biståndet? Klicka här för att se hur de olika partigrupperna och parlamentarikerna röstade.
Skatteflykt
Även om bistånd spelar en viktig roll i byggandet av en rättvisare värld, särskilt i de fattigaste länderna, så utgör biståndet en relativt liten del av resurserna i förhållande till utvecklingsländers egna resurser. Problemet är att de inhemska intäkterna är knappa, och dessutom under hot. År 2008 utgjorde skatteintäkter i höginkomstländer ungefär 30 procent av bruttonationalprodukten. Motsvarande siffra för låginkomstländer är 15 procent. Låg BNP och små intäkter innebär att det finns lite pengar att investera i till exempel sjukvård och skola. Det är huvudorsaken till varför bistånd fortfarande är nödvändigt för att täcka hålen. Men utvecklingsländernas skattesystem utnyttjas – uppskattningsvis förlorade länderna 946,7 miljarder dollar enbart år 2011 på grund av olovlig kapitalflykt, vilket uppskattningsvis är sju gånger så mycket som de fick i bistånd samma år.
Europaparlamentet kan hjälpa till att hantera problemet genom att göra det svårare för företag att undvika skatt, vilket var en av orsakerna bakom diskussionen i parlamentet om att kräva att alla multinationella företag publicerar rapporter över sina verksamheter i alla länder de är verksamma i, istället för att aggregera dem på huvudkontorsnivå. Efter intensiva förhandlingar med EU-ländernas regeringar godkände en överväldigande majoritet av parlamentarikerna detta initiativ i juni 2013. Såhär röstade ledamöterna:
Skatt på finansiella transaktioner kan finansiera utveckling
Biståndet är begränsat, men det finns många förslag till ökad finansiering av utveckling. Ett av dem, en liten skatt på alla finansiella transaktioner som har möjlighet att generera ytterligare intäkter, är nära att bli verklighet inom EU. De elva EU-länder som hittills bestämt sig, väntas samla in så mycket som 35 miljarder euro per år på grund av skatten.
En månad innan parlamentarikerna med klar majoritet röstade för att de 11 EU-länderna kunde gå vidare och införa transaktionsskatten, påminde de också länderna om vikten att en betydande del av intäkterna skulle avsättas till hållbar utveckling och kampen mot klimatförändringen.
Kandidaternas koll på mänskliga rättigheter?
Olika idéer och syften kan ligga bakom biståndet. Men det finns en kärnprincip som härstammar från internationella konventioner om mänskliga rättigheter, som uppmanar regeringar och andra beslutsfattare att säkerställa uppfyllandet av dessa. Är kandidaterna till parlamentet medvetna om att de har skyldighet att respektera, skydda och uppfylla de mänskliga rättigheterna?
- Kommer kandidaterna att tilldela tillräckliga resurser för att uppfylla sina skyldigheter relaterade till internationella konventioner om mänskliga rättigheter?
- Konsulterar kandidaterna internationella och nationella aktörer, inklusive statliga myndigheter, nationella mänskliga rättighetsinstitutioner och civilsamhällesorganisationer?
- Beaktar kandidaterna målet att stärka kapaciteten hos medlemsstater och utvecklingsländer för att uppnå sina skyldigheter kopplade till mänskliga rättigheter?
Vill du veta mer?
Se alla röster här