Nyheter

2 december 2013

Våld mot barn – “Vi förväntar oss mycket av Sverige i post-2015-agendan”

Vikten av att inkludera ett mål gällande våld mot barn i den nya utvecklingsagendan, samt vilka svårigheter och missuppfattningar som finns kring frågan diskuterades på ett seminarium den 26 november. Barnfonden, CONCORD Sverige, Plan, Rädda Barnen, SOS Barnbyar och Unicef hade tillsammans bjudit in Marta Santos Pais, FN:s specialrapportör om våld mot barn, och Timothy Opobo, specialist på barns skydd och rättigheter vid ChildFund Uganda för att öka kunskapen om varför det är så viktigt att bekämpa våld mot barn för att uppnå framtidens utvecklingsmål.

Marta Santos Pais, FN:s specialrapportör om våld mot barn, var kvällens första talare och hon lyfte de utmaningar som finns kring frågan om våld mot barn, såväl som vad som behöver göras för att inkludera det i den nya utvecklingsagendan. Till sist nämnde hon vilken roll Sverige kan spela.

Det finns en hel del svårigheter och missuppfattningar kring frågan om våld mot barn, berättade Marta Santos Pais. Vi pratar om barn som något abstrakt och som en homogen del av befolkningen, menade hon. I verkligheten är alla barn olika, och har olika förutsättningar och behov. Barn som tillhör en minoritetsgrupp eller som är migranter är exempelvis extra utsatta, och de måste vi ta hänsyn till. Dessutom är ett av de största misstagen vi kan göra att inte inse att alla olika typer av våld är sammankopplade. Fysiskt och psykiskt våld hör ofta ihop, och i slutändan får det en kumulativ effekt. För många barn utspelar sig inte våldet endast i ett sammanhang, utan sker både i hemmet, i skolan, och i samhället. Det kanske största problemet med allt detta är att vi i arbetet med millenniemålen har missat sambandet mellan våld och fattigdom, menade Marta Santos Pais. Det här är ett samband vi inte får glömma bort utan måste uppmärksamma i post-2015-agendan. Vi måste också se till att barns röster hörs och att vi säkrar finansiering för frågan om våld mot barn om den nya utvecklingsagendan ska bli verkligt kraftfull.

Vi förväntar oss mycket av Sverige i post-2015-agendan, sa Marta Santos Pais, och menade att Sverige måste bygga vidare på sina historiska meriter av att verka emot våld mot barn och ta en ledande roll i att driva frågan i internationella förhandlingar. Många regeringar är villiga att samarbeta med Sverige som har visat att man kan engagera länder på ett informellt, men resultatorienterat sätt, enligt Marta Santos Pais. Hon lyfte också fram civilsamhällesorganisationer, och betonade att de spelar en ”fantastisk roll” i arbetet med våld mot barn. CSO:s kan vara en resurs för att både nå ut till unga människor och barn och samtidigt se till att deras röster förs in i debatten. Ni inom det civila samhället är närmast folket, avslutade Marta Santos Pais.

”Om vi vill bekämpa fattigdom måste vi investera i barn”

Timothy Opobo arbetar med barns skydd och rättigheter vid organisationen ChildFund Uganda, och var kvällens andre talare. Han inledde med att beskriva barns utsatthet i en ugandisk kontext, och beskrev sedan vilka utmaningar och lösningar som finns. I Uganda är barn och unga en stor, men mycket utsatt grupp i samhället. De formella mekanismerna för barns skydd och rättigheter är mycket svaga. Knappa ekonomiska medel, bristande implementering och uppföljning av lagar och internationella överrenskommelser och en brist på möjligheter för civilsamhället och andra aktörer att utkräva ansvar gentemot regeringen bidrar till detta.

Statistik visar att 85 % av alla fall av våld och övergrepp mot barn i Uganda hanteras av informella strukturer, ofta i form av traditionella eller religiösa ledare. Dessa informella mekanismer för att lösa konflikter agerar inte alltid för barnets bästa, fokus är ofta på materiell kompensation för övergrepp, exempelvis. Enligt Timothy Opobo är det därför viktigt att de formella och informella mekanismerna för barns skydd och rättigheter sammankopplas bättre, eftersom båda spelar en viktig roll i det ugandiska samhället. Dessutom måste barns skydd och rättigheter bli en sektorsövergripande fråga.

Timothy Opobo lyfte också att det är av yttersta vikt att våld mot barn inkluderas i de nya utvecklingsmålen, post-2015. Barn är den största, men samtidigt mest utsatta och underordnade, demografiska gruppen i Afrika och de måste prioriteras. Vi måste visa vad kostnaderna av att inte investera i barn är för utvecklingsländers politiska och socioekonomiska utveckling, menade han. Därför måste vi fortsätta att föra en dialog med internationella aktörer om våld mot barn och arbeta med pålitlig statistik för att demonstrera problemets omfattning. Timothy Opobo upprepade emfatiskt att om vi vill bekämpa fattigdom måste vi investera i barn!