Gemensamma positioner från medlemmar i arbetsgruppen för miljö- och klimaträttvisa
- 8 oktober 2024: Betala, fasa ut och inkludera: Vår uppmaning inför COP29.
- 16 oktober 2023: COP28: Sverige och EU måste växla upp arbetet för klimaträttvisa
- 27 juni 2023: Klimatbiståndet i reformagendan: CONCORD Sveriges inspel
- 24 oktober 2022: Sverige och EU måste välja vägen mot klimaträttvisa under COP27
- 31 maj 2022: Stockholm+50: Är regeringens löften bara tomma ord, Magdalena Andersson?
- 5 maj 2022: 26 organisationer i uttalande för miljö- och klimaträttvisa inför Stockholm+50
- 21 maj 2021: Post 2020-ramverket för biologisk mångfald – CONCORD Sverige
Klimatkrisen och artutrotningen är idag så pass allvarliga problem att de kräver utrymme, resurser och prioritet i all svensk och europeisk politik. Detta inkluderar även de externa relationerna och biståndet. De skadliga konsekvenserna av klimatförändringar, utarmning av ekosystem och förlust av biologisk mångfald är globala och kräver universell respons. Effekterna är dock ojämnt allvarliga. De är ofta mer akuta i låginkomstländer och för människor som lever i fattigdom.
När makthavare tar krafttag för att ställa om till mer miljömässigt hållbara samhällen måste de ha rättvise-, jämställdhets- och rättighetsperspektiv i fokus. Rika länder måste minska sina egna utsläpp och negativ miljöpåverkan drastiskt, och samtidigt bidra med resurser till grön och rättvis omställning. De måste också stödja klimatanpassning i låg- och medelinkomstländer.
Resurser och deltagande åt de mest utsatta
De som drabbas hårdast av klimatkriser är ofta grupper med minst resurser och inflytande över samhällets utveckling. Det gäller bland annat kvinnor som lever i fattigdom och grupper som marginaliserats på grund av till exempel ålder, funktionsnedsättning, etnicitet, religion eller klass. När världen hanterar dessa kriser måste utsatta grupper därför vara med och utarbeta lösningar och sätta agendan. Det är särskilt viktigt att säkerställa rättigheter för utsatta miljöförsvarare och urfolk. De spelar ofta en viktig roll i att bevara den biologiska mångfalden.
Rika länders bistånd måste alltid respektera mänskliga rättigheter och lokalt ägarskap. Detta gäller även insatser för omställning, klimatanpassning, skydd av ekosystem och bevarande av biologisk mångfald. Dessa insatser måste också leva upp till överenskommelser om biståndseffektivitet. Finansiering av klimatsatsningar ska ske med nya medel så att åtgärder för att sänka utsläpp inte sker på bekostnad av existerande bistånd till människor som lever i fattigdom och förtryck.