Debatten som följde efter att Tobias Billström presenterat regeringens utrikespolitiska deklaration kom att handla en del om Ukraina och ännu mer om situationen i Gaza. Det var många som tog upp huruvida det är rätt eller inte att pausa stödet till FN-organet UNRWA. Billström stod för en nyanserad kommentar när han sade att ”det är väldigt svårt att tänka sig någon annan organisation än UNRWA som i detta läge har bättre och mer välutvecklade lokala komponenter för att bistå människor.”
Oppositionen hade förstås en hel del synpunkter på den nyligen beslutade reformagendan för biståndet och efterföljande regleringsbrev och strategier. Flera kritiserade beslutet att avsluta biståndet till länder som Burkina Faso, Mali, Sydsudan och Kambodja. Fokuset på närområdet på bekostnad av de mest fattiga och utsatta, det handelsfrämjande och villkorande av bistånd kopplat till migration var också punkter i reformagendan som ifrågasattes.
Vi delar ut <3 till några av de ledamöter som utmärkte sig genom att särskilt väl representera människor i fattigdom och förtryck, försvara civilsamhällets demokratiska utrymme, argumentera för fred och jämställdhet:
Anna Lasses (C) som inte bara en, utan två gånger, hänvisade till OECD Dac:s regelverk!
Olle Thorell (S) och Anna Lasses (C) som var de enda som nämnde biologisk mångfald.
Kerstin Lundgren (C) som påpekade att klimatfrågan var frånvarande i utrikesdeklarationen.
Olle Thorell (S) som var den ende som yttrade ordet ”samstämmig” om politiken, och att den ska leda till global utveckling.
Janine Alm Ericson (MP) som kritiserade neddragningarna för fredsorganisationer och oroades över regeringens förändrade syn på civilsamhället.
Lotta Johnsson Fornarve (V) som pekade på hur Sverige kan visa internationellt ledarskap genom att ”öka miljö- och klimatbiståndet till de mest utsatta länderna och grupperna”
Katarina Tolgfors (M) som talade om att genom biståndet driva ett strategiskt jämställdhetsarbete, och nämnde särskilt insatser för att motverka begränsande normer.
Fredrik Malm (L) som sa att Liberalerna ”skulle vilja ge hur mycket som helst i bistånd och stödja varenda demokratirörelse i världen.”
Linnéa Wickman (S) som var den enda som tog upp ersättning till människor och samhällen som redan drabbas av klimatrelaterade skador och förluster. Dessutom ett plus för omnämnandet av rätten till fackligt engagemang för mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Jacob Risberg (MP) som ägnade hela sitt anförande åt barns särskilda utsatthet i krig och klimatkris.
Gudrun Brunegård (KD) för en snygg (och varm) inledning av sitt anförande i alla hjärtans dag-style. ”Att vi mitt i alla de problem som den här debatten skildrar också ger en bit av våra hjärtan till de människor som inte har samma förutsättningar som vi.”
Alexandra Völker (S) som talade sig varm för engagemang i FN.
Så många gånger nämndes ordet
Förra årets siffra inom parentes.
| Gaza, Israel, Palestina (ny kategori) | 489 |
| Ukraina | 226 (209) |
| Bistånd | 210 (327) |
| Världen | 178 (159) |
| Säkerhet | 76 (103) |
| Klimat | 61 (41) |
| Europa | 59 (42) |
| Global | 37 (34) |
| Civilsamhälle | 33 (42) |
| Jämställdhet | 33 (40) |
| Fattigdom | 30 (35 |
| Afrika | 13 (13) |
| Migration (ny) | 11 |
| Klimatbistånd | 9 (5) |
| Agenda 2030 | 8 (1) |
| Asien | 6 (4) |
| Utvecklingssamarbete | 6 (3) |
| Latinamerika | 2 (1) |
| Biologisk mångfald | 2 (1) |
Vår sammanfattning av debatten utgår från det brev vi skickade till riksdagsledamöter inför debatten.
Vad ska vara vägledande för Sveriges bistånd?
Gudrun Brunegård, en av regeringsföreträdarna som pratade bistånd, inledde med att slå fast att biståndet är ”ett uttryck för en djupt medmänsklig solidaritet och omsorg om våra medmänniskor” och att svenskt bistånd ska bidra till att ”förbättra förutsättningarna att ta sig ur sjukdom, fattigdom, förtryck, okunskap och utsatthet”. Det är ett sätt att minska konflikter, sade Brunegård. Hon pratade om att biståndet är en hjärtefråga för KD.
Även Anna Lasses (C) plockade upp dagens tema genom att prata om tro, hopp och kärlek som möjliga mätvärden i biståndet. Hon menade att regeringen vill ha ”pang för pengarna” och därför satsar på samarbetsvilliga länder och korta insatser, men att Sverige istället borde vara den som tar sig an det långsiktiga arbetet med att bygga demokrati och finnas kvar i svåra kontexter.
Både Lasses och Olle Thorell (S) kritiserade regeringens koppling av biståndet och migrationspolitiken. I ett replikskifte med Magdalena Thuresson (M), där den senare sa att biståndet är ett viktigt utrikespolitiskt verktyg, sa Lasses att även Centerpartiet anser det, men att ”fokus ska ligga i mottagarlandet. Det är också i enlighet med de regler som finns uppställda från Dac.”
Janine Alm Ericson (MP) var en av flera oppositionspolitiker som kritiserade att biståndet riktas mer mot närområdet och att några av världens mest utsatta länder lämnas. Hon frågade Magdalena Thuresson: ”Varför ser man inte längre att stärkande av svaga samhällen runt om i världen också är en prioritering för ökad svensk säkerhet?”
Jämställdhet som genomsyrar utrikes- och utvecklingspolitiken
I det första replikskiftet efter deklarationen tog Billström, efter en fråga från Morgan Johansson (S), upp Sveriges arbete med FN-resolution 1325 och kvinnor-, fred- och säkerhetsagendan. Han hänvisade till den nya nationella handlingsplanen och Sveriges bidrag till både Ukrainas och Natos motsvarighet.
I ett replikskifte med Gudrun Brunegård (KD) frågade Lotta Johnsson Fornarve (V) hur regeringen säkerställer att jämställdhet integreras genom hela utrikespolitiken, inte bara där det är ”relevant”. Hon fick svaret att det finns områden där jämställdhet inte är relevant, exempelvis vilka grödor som är lämpliga att plantera var, men att jämställdhet finns med där det är relevant.
Flera ledamöter från V, MP och S tog upp att den feministiska utrikespolitiken skrotats och efterlyste en återgång. Flera tog också upp hur stödet till UN Women kapats och undrade hur regeringen försvarar det när de ser jämställdhet som ett kärnvärde. Denna fråga fick inget direkt svar.
Wickman lyfte särskilt kvinnoorganisationers arbete i svåra miljöer, hot och våld mot kvinnorättsförsvarare, och att kvinnor och flickor ofta “utestängs från fredsprocesser och inte ses som en aktör i din egen rätt”.
Civilsamhället och demokratins tillbakagång
Janine Alm Ericson (MP) tog upp regeringens förväntningar på civilsamhället: ”Från att vara en aktör i egen kraft ska det bli mer som en uppdragstagare för regeringens politik.” Yusuf Aydin (KD) menade att hans parti både försvarat och förstärkt civilsamhällets ställning i utvecklingssamarbetet. Även om regeringen gör förändringar kommer civilsamhällets ”grundläggande roll som en viktig partner i att kanalisera bistånd” att fortsatt vara stark.
Linnéa Wickman (S) lyfte kvinnorättsförsvarares och refererade till en rapport från Kvinna till Kvinna om deras utsatta situation. Hon tog upp att hoten ofta kommer från högerextrema och antifeministiska rörelser, och ”allt oftare från de utsattas egna regeringar”.
Samstämmig politik för en hållbar global utveckling
Ledamöter från C, S och MP tog upp Sveriges ansvar för att nå de Globala målen i Agenda 2030, och avsaknaden av detta i utrikesdeklarationen och regeringens politik.
”Fokus på att politiken ska vara samstämmig och leda till global utveckling har ersatts av snäva svenska egenintressen som ska gynnas, trots att vi vet att det för biståndet är både ineffektivt och ger sämre resultat”, sa Olle Thorell. Linnéa Wickman pekade på att det är andra gången som regeringen inte nämner Agenda 2030 i deklarationen. Detta ska ses i ljuset av att världens ledare vid SDG summit förra året enades om att agendan behöver vara en färdplan fram till 2030.
Janine Alm Ericson (MP) tog upp regeringens motstånd mot den EU-lag om företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter som beslutades i höstas men nu är i farozonen sedan flera länder, däribland Sverige, svängt.
Fredsbyggande
Fredsperspektivet nämndes främst i relation till krigen i Ukraina och Gaza. Olle Thorell (S) pratade mer övergripande och sa att ”Det är nu viktigare än någonsin att vi slår vakt om den grunden och står upp för de institutioner som har säkrat världsfreden under så många år.”
Janine Alm Ericsson tog upp det indragna stödet till fredsorganisationer, och Jacob Risberg (MP) ägnade sitt anförande åt barns utsatthet i krig och vikten av diplomati före vapen.
Klimatbistånd
Kerstin Lundgren (C) påpekade i ett replikskifte med utrikesministern att klimatet varit frånvarande i utrikesdeklarationen. På detta svarade ministern att även om ordet klimat saknas så innebär det inte att det ”inte finns med som en komponent”.
Vi undrar nu försynt: Vilka andra perspektiv finns med utan att nämnas?
Även i Lundgrens huvudanförande fick klimatkrisen mycket utrymme, och hon nämnde hur konflikter och katastrofer följer i dess spår, vikten av att Sverige och EU snabbt minskar utsläppen och samverkar globalt, ”inte minst med länder i Afrika och hotade önationer”.
Flera ledamöter efterfrågade klargöranden kring klimatbiståndet. Anna Lasses (C) frågade vad som ska hända med klimatanpassningen för de mest utsatta, och med den biologiska mångfalden, när regeringen skiftar fokus i klimatbiståndet till stora utsläppsländer. Lotta Johnsson Fornarve (V), efterfrågade konkretisering av hur klimatbiståndet ska utökas och effektiviseras som utlovat, och efterfrågade en svensk politik för rättvis global omställning.
Även Janine Alm Ericson påpekade att ökningen av klimatbiståndet inte syns och betonade att vi behöver agera på den djupa orättvisan i att ”rika länderna i norr har orsakat utsläppen, och nu skickar vi notan till de länder som kämpar med sin utveckling.”
Gudrun Brunegård (KD) tog upp regeringens fokus på klimatbiståndet i sina anföranden, och nämnde satsningar på storskalig minskning av utsläppen och ökad motståndskraft genom klimateffektivt jordbruk.
Alexandra Völker (S) talade särskilt om klimatkrisens konsekvenser för människor i Östafrika och Afghanistan. Matilda Ernkrans (S) lyfte EU:s roll för att växla upp klimatarbetet och att ökat internationellt samarbete krävs, och Linnéa Wickman (S) lyfte jämställdhetsperspektivet på klimatkrisen.
EU som global aktör
Liksom i utrikesdeklarationen togs inte EU:s agerande som utvecklingsaktör upp i utrikesdebatten, så när som på omnämnanden om uppslutningen kring stödet till Ukraina och EU-kommissionens utredning om stödet till UNRWA.
Kerstin Lundgren (C) hänvisade till biståndet som ett ”utrikes- och säkerhetspolitiskt verktyg” för Sverige och EU. Lotta Johnsson Fornarve (V) ställde frågan om hur regeringen skulle låta ett intersektionellt perspektiv genomsyra utrikespolitiken i linje med EU:s handlingsplan för jämställdhet.
Biståndets volym
Centerpartiets Kerstin Lundgren framhöll att de vill återgå till en procent av BNI i bistånd, och lanserade också idén om en särskild fond för Ukraina, dit en procent av BNP skulle lånas upp. Det framgick inte tydligt om denna fond skulle vara helt utöver det övriga biståndet.
Även ledamöter från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sa att deras partier står fast vid principen om en procent av BNI i bistånd. Olle Thorell (S) undrade varför regeringen ifrågasatte ett ”utbetalningsmål” för biståndet men inte för försvaret.
Magdalena Thuresson (M) argumenterade för att biståndet inte minskar med nuvarande regering: ”tittar man på hur mycket pengar Sverige lägger på bistånd de tre år under vilka vi kommit överens om denna ram, 56 miljarder årligen, och hur mycket pengar Sverige lade på bistånd de tre åren innan kan man se att biståndet ökar”.
Medlemsorganisationer som nämns
Vi lyssnade som vanligt efter omnämnanden av plattformens medlemsorganisationer och hörde följande:
- Linnéa Wickman: Kvinna till Kvinna
- Håkan Svenneling: Diakonia
- Morgan Johansson: Palmecenter, Rädda Barnen och Röda korset
- Lotta Johnsson Fornarve: Rädda Barnen, Svenska Afghanistankommittén och UNICEF
- Thomas Enerot: Diakonia, Union to Union, UN Women
- Jacob Risberg: Rädda Barnen
- Flera ledamöter nämnde nedskärningarna i stödet till UN Women
Symboler som bars
Vi noterade också vilka symboler ledamöterna valt att bära. Några exempel:
- Tobias Billström (och många med honom) bar en brosch med Sveriges och Ukrainas flaggor.
- Jacob Risberg bar en Svenska freds-brosch
- Lotta Johnsson Fornarve bar en Globala målen-pin
- Janine Alm Ericson bar förutom en Globala målen-pin också en brosch med Sveriges och Palestinas flaggor.
- Joar Forssell bar en treudd som är en del av Ukrainas riksvapen
- Lorena Delgado Varas bar en palestinasjal som hon dock ombads ta av sig när hon skulle hålla sitt anförande.