Omställningen måste omfatta alla och Sverige måste agera föredöme och bidra med resurser. Dessutom hör klimatet ihop med, och måste kopplas till, flera andra rättvisefrågor. Det var några perspektiv som framkom när forskare, politiker och civilsamhällesrepresentanter under ett Almedalsseminarium fick sammanfatta vad global klimaträttvisa innebär. Seminariet arrangerades av Oxfam Sverige och CONCORD Sverige och hade rubriken ”Svensk politik för global klimaträttvisa – hur skulle den se ut”.
– Omställningen måste vara rättvis för att vi som samhälle ska ha förmågan att gå samman och göra den transformation som krävs. Sverige har två viktiga roller. Dels att minska våra utsläpp radikalt mycket snabbare än vi gör. Och dels att bidra med finansiering och resurser till globala syd för att de ska kunna hantera klimatförändringarna som vi redan har orsakat, och göra sin omställning med så små utsläpp som möjlighet, sa Hedvig Schylander, sakkunnig på Naturskyddsföreningen.
– Global klimaträttvisa skulle vara att alla människor, nu levande och kommande, får samma möjlighet att leva ett hälsosamt och tryggt liv i en dramatiskt klimatförändrad värld, sa Björn-Ola Linnér, klimatpolitikforskare vid Linköpings universitet.

Kerstin Lundgren, Centerpartiet, underströk att klimatet måste kopplas ihop med andra frågor:
– Klimatfrågorna löses inte utan demokratifrågor, eller utan att vi klarar fattigdomsbekämpningen. Vi behöver hitta en mer holistisk syn. Både Sverige och andra länder behöver ta sitt ansvar, sa hon.
Emma Nohrén, Miljöpartiet, underströk fördelningsaspekten – och bristen på densamma:
– Klimaträttvisa innebär att alla människor ska ges samma möjligheter att verka i den här världen, att vi i norr inte tar oss större friheter på bekostnad av någon annan. Varför ska vi ha rättigheten att släppa ut åtta ton per år och någon annan inte få släppa ut någonting för att det ska funka med Parisavtalet? Vi måste jämna ut de skillnaderna.
Efterlysning: Ett Sverige som tar på ledartröjan
Panelen var överens om flera saker: dels att Sverige behöver ta nästa steg med att ta kontroll över våra konsumtionsbaserade utsläpp – de utsläpp som sker utomlands till följd av svenskars konsumtion. Och dels att Sveriges klimatmål inte är tillräckligt ambitiösa.
– De fossila bränslena är rotorsaken. Vi måste förbjuda dem. Naturskyddsföreningen vill ha ett nationellt fossilförbud år 2030. Där kan Sverige gå före och visa att det går att göra detta och samtidigt behålla välfärden, sa Hedvig Schylander.
Emma Nohrén, MP, instämde:
– Att ta globalt ledarskap gör skillnad. Det ger innovation och visar att man kan följa efter. Det var budskapet från FN:s vice generalsekreterare Amina Mohammed när jag träffade henne. Men nu är retoriken åt andra hållet, man säger att vi i Sverige ska inte ta ledartröjan längre.
Skuldavskrivningar och stöd till anpassning
Klimatpolitikforskaren Björn-Ola Linnér underströk vikten av internationellt stöd till anpassning och skador och förluster. Han lyfte också frågan om skuldreglering för låginkomstländer, som redan är kraftigt skuldsatta och står inför stora kostnader för anpassning och omställning.
– De länder som inte har råd med omställning riskerar att cementera fossilsamhället. Det ser jag som en stor risk inte bara för klimaträttvisan utan också för möjligheterna till en säkrare och fredligare värld.
Kerstin Lundgren varnade för Kinas och Rysslands närmanden till låginkomstländer.
– För dessa länders del handlar det inte om att ge makt till människor eller lösa problem, utan om att få en råvaruförsörjning. Här har EU en väldigt viktig roll för att föra kloka lösningar på tal.
Hon påtalade att både klimatinsatser och humanitära insatser är kraftigt underfinansierade globalt sett.
– Där måste vi som är finansiärer titta oss själva i ögonen och fundera på hur gör vi det bättre, och föra samtal i länder i globala syd så att de inte fastnar i den kinesiska skuld- eller klimatdiplomatin.
Klimattullar som hinder för utveckling
Panelen diskuterade också EU:s så kallade gränsjusteringsmekanism, som ska höja priset på import av varor där produktionen orsakat stora utsläpp.
– Det är kanske en av de riktigt viktiga frågorna när vi pratar klimaträttvisa. Gränsjusteringsmekanismen var tänkt att undvika att företag flyttar produktion till andra länder när reglerna blir strängare här. Det är riktat mot länder som Ryssland, Kina, Turkiet, Ukraina som är stora utsläppare vi importerar från. Men deras ekonomier drabbas inte lika hårt av dessa tullar som fattigare länder. De som drabbas hårdast är länder som Moçambique där 20 procent av deras export kommer stöta på EU:s tullar och två procent av befolkningen kommer drabbas, sa Björn-Ola Linnér.
Se seminariet i efterhand
CONCORD Sverige arrangerade tillsammans med Oxfam Sverige ett seminarium i Almedalen under rubriken ”Svensk politik för global klimaträttvisa – hur skulle den se ut?” Här kan du se hela seminariet i efterhand: