Här kan du läsa den avslutande delen av rapporten Glappet – Hur fixar vi finansiering för en hållbar utveckling?
Särskilt i låginkomstländer är glappet mellan behov och finansiering enormt. De egna resurserna är för små och det internationella tillskottet likaså. Utflödet av pengar från utvecklingsländer till rikare länder och så kallade skatteparadis, i form av till exempel skatteflykt och skuldbetalningar, är dessutom större än inflödet.
INHEMSKA OFFENTLIGA RESURSER
I varje land kommer de egna resurserna alltid att utgöra den största källan till finansiering, så det spelar stor roll hur länder utformar sina välfärds- och skattesystem. Att utvecklingsländer ökar sina egna offentliga resurser och fördelar dem bättre är avgörande både för att kunna nå Globala målen och för att på sikt bli mindre beroende av internationellt bistånd. Idag urholkas resurserna av omfattande skatteflykt. Låginkomstländerna samlar in lägre skatt än de 15 procent av BNP som enligt OECD är absolut minimum för en fungerande stat. Trots att den inhemska mobiliseringen av resurser behöver öka kraftigt är idag bara 0,18 procent av det internationella biståndet stöd för att utveckla skattesystem. Bistånd på skatteområdet är ofta inriktat på tekniskt kapacitetsstärkande av myndigheter och mer sällan på skattefrågor som en central del av utvecklingen med ett helhetsperspektiv på skattesystemens utformning och vilka effekter det får på exempelvis jämställdhet och ojämlikhet.
Viktiga punkter för att stärka inhemska offentliga resursers bidrag till en hållbar utveckling är att:
- stoppa skatteflykten och skapa mer rättvisa internationella skatteregler
- ge mer bistånd till att bygga upp progressiva, effektiva skattesystem som främjar jämställdhet, bidrar till minskad ojämlikhet och ger mer resurser till välfärd
PRIVATA INVESTERINGAR
Större och mer hållbara privata investeringar är avgörande för att nå Globala målen. Det finns många företag som har börjat sin omställning och satsar på mer hållbara affärer. Världens regeringar ger dock fortfarande mer incitament för ohållbara affärer än hållbara, genom till exempel subventionering av fossila bränslen. Satsningar på hållbara investeringar i utvecklingsländer har ökat på senare år. Fortfarande finns det dock många exempel på hur såväl inhemska som multinationella företag och investerare är delaktiga i miljöförstöring, exploatering av arbetare eller andra människorättskränkningar. Många biståndsgivare ökar sitt stöd för att främja investeringar och företagande. Näringsfrämjande bistånd kan bidra med mer finansiering som stärker lokala aktörer och marknadsinstitutioner. För att ha en positiv effekt bör investeringarna följa principerna för effektivt utvecklingssamarbete och uppfylla tydliga krav på hållbarhet. Investeringar bör också i högre utsträckning gynna småföretagare och kooperativ som inte haft tillgång till marknader eller finansiella tjänster. Utmaningar i att blanda offentligt bistånd och privata investeringar har hittills visat sig vara bland annat svårigheter att öka privata investeringar, transparens och ansvarsutkrävande, och svårigheter att avgöra när subventionering är motiverad eller när knappa biståndsresurser används i onödan till investeringar som skulle ha skett ändå.
Viktiga punkter för att stärka privata investeringars bidrag till en hållbar utveckling är att:
- säkerställa att företagande och investeringar främjar mänskliga rättigheter och hållbar utveckling
- utforma näringslivsfrämjande bistånd så att lokala och nationella institutioner, marknader och aktörer prioriteras, hållbara investeringar främjas och utvecklingsprinciperna efterlevs
INTERNATIONELLT BISTÅND
Internationellt bistånd fortsätter vara den största och viktigaste internationella resursen för låginkomstländer. Om alla höginkomstländer levde upp till det åtagande de gjort i FN om att bidra med minst 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst skulle det ge 200 miljarder ytterligare varje år fram till 2030 och räcka för att utrota den extrema fattigdomen i världen. Olika typer av finansiering fyller olika syften för hållbar utveckling. Internationellt bistånd är den enda resursen som inte har några andra syften än att bekämpa fattigdom och göra skillnad för de mest utsatta människorna. Därför har internationellt bistånd en extra viktig roll i att upprätthålla principen Leave No One Behind i Agenda 2030. Det vill säga att bistånd är den bästa resurs som finns tillgänglig för att se till att först och mest prioritera dem som är längst ifrån att få ta del av framsteg i riktning mot Globala målen. En förutsättning för att bistånd ska vara effektivt är att det utgår från lokala prioriteringar och att det är lokala aktörer som är drivande. Därför är det viktigt att alla inblandade i internationellt utvecklingssamarbete följer de överenskomna principerna för effektivt utvecklingssamarbete.
Viktiga punkter för att stärka det internationella biståndets bidrag till en hållbar utveckling är att:
- öka det totala internationella biståndet till människor där förutsättningarna är sämst att förverkliga Globala målen, i synnerhet de minst utvecklade länderna och länder drabbade av konflikt eller klimatkris
- använda det internationella biståndet till sådant som andra typer av utvecklingsfinansiering inte förmår, på ett sätt som ökar inflytande, möjligheter och trygghet för människor som lever i fattigdom och förtryck
REGLER FÖR DET FINANSIELLA SYSTEMET
Det nuvarande finansiella systemets regelverk är dåligt anpassat till den globala ekonomin och målsättningen om att uppnå en hållbar utveckling. Dagens system innehåller kryphål som kan utnyttjas av banker, andra investerare och företag på ett sätt som förstärker ojämlikhet och motverkar klimatomställning. Långsiktiga sociala, ekonomiska och miljömässiga risker hanteras inte i reglerna för det finansiella systemet idag. Det multilaterala systemet där reglerna sätts ger oftast höginkomstländer mer inflytande än låginkomstländer i organisationer som Världsbanken, IMF och OECD. Det multilaterala systemet saknar system och institutioner som utvecklingsländer efterlyser, till exempel en FN-mekanism för skuldhantering och ett organ för skattefrågor inom FN.
Se vidare rekommendationer i respektive avsnitt i rapporten.
Slutsatser
► Internationellt bistånd är viktigare än någonsin för att garantera att ingen lämnas utanför. Varje krona på vägen mot att höginkomstländerna lever upp till sina biståndsåtaganden spelar roll om vi ska klara av att finansiera en hållbar utveckling för alla människor i världen. I synnerhet för låginkomstländerna är det idag inte realistiskt att finansiera en hållbar utveckling utan internationellt bistånd. Biståndet behöver utvecklas ytterligare för att möta vår tids stora utmaningar. Det är viktigt att alla länder stärker sin egen förmåga till finansiering av en hållbar utveckling, alltid med utgångspunkt i lokala behov och prioriteringar där människor deltar demokratiskt och förändrar sin situation.
► Alla andra finansieringsflöden måste också bidra till hållbar utveckling. Det är inte fallet idag. Därför behövs bättre regler inom flera olika politikområden: mot skatteflykt, ohållbara investeringar, oansvarig långivning, och bristande ansvar för miljö och mänskliga rättigheter hos multinationella företag. Det globala finansiella systemet behöver regleringar som främjar hållbarhet, transparens och demokratiska internationella beslutsprocesser.