Analys

21 april 2020

Så tycker partierna om villkor kopplade till internationellt bistånd

#biståndsdebatten #eu:s och sveriges bistånd #migration och utveckling

Såväl regeringen som utrikesutskottet i Sveriges riksdag har varit eniga om att utvecklingen inom biståndet går ifrån detaljerade politiskt formulerade krav och att de överenskommelser som gjorts om biståndseffektivitet ska gälla. Ändå dyker diskussioner om ökade politiska krav på mottagarländer återkommande upp inom biståndspolitiken.

Denna typ av diskussion beror främst på två saker:

  • Den negativa demokratiutvecklingen i många länder under senare år, som politiker genom biståndet vill markera emot
  • Migrationspolitiska intressen där politiker vill använda biståndet för att hålla asylsökande och migranter utanför EU

Demokrati och mänskliga rättigheter

Den vanligaste formen av villkor som svenska politiska partier efterlyser är hårdare krav på att mottagarländer ska efterleva demokratiska principer. Demokratikriterier är redan idag en del av beslut om hur biståndet fördelas. Till exempel hänvisade regeringen till negativ utveckling av demokratin som skäl till minskat stöd till Tanzania.

Demokratikrav kommer till exempel från KD som har motionerat till riksdagen om att sätta hårdare press på partnerländer när det demokratiska utrymmet för civilsamhället krymper. De vill även villkora biståndet till den palestinska myndigheten mot efterlevnad av demokratiska principer. L vill inte att diktaturer ska kunna ta emot något svenskt utvecklingsbistånd. L menar också att länder som vill genomföra demokratiska reformer borde få ökat stöd, en så kallad more for more”-princip. En annat område där L framfört förslag kopplat till mänskliga rättigheter handlar om att villkora biståndet i länder där barnäktenskap är vanligt för att få till förändring.

Sverige har i flera länder, som tidigare fått direkt stöd in i statsbudgeten, behövt övergå till stöd via andra kanaler.

Sverige har i flera länder, som tidigare fått direkt stöd in i statsbudgeten, behövt övergå till stöd via andra kanaler. Budgetstöd är en effektiv form av bistånd för att minska fattigdom, men har svag påverkan på den politiska utvecklingen i ett land. Ett budgetstöd kräver därför en rimlig tillit till att staten styr landet i allmänhetens bästa. I till exempel Mocambique gav Sverige budgetstöd fram till 2015 men avslutade det när statliga bolag i landet (med garantier från regeringen) tagit hemliga lån på ett sätt som stred mot landets budgetlag. Något som försatte landet i en ekonomiskt svår situation.

Resultat och redovisning

M vill ställa höga krav på samarbetspartner i biståndet när det gäller resultatfokus och redovisning. De vill också att Sverige ska vara berett att ompröva sitt biståndsengagemang när kraven inte uppfylls. I FN-organ där det uppkommer dokumenterade problem vill M att krav på tydliga reformer ska ställas. Det är dock oklart exakt på vilka punkter deras förslag skiljer sig från kraven på resultat, redovisning och åtgärder av oegentligheter som redan används i svenskt bistånd.

Migration och asyl

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) har i ett svar till riksdagen sagt att återvändande av personer som inte fått asyl i Sverige är en viktig fråga för regeringen, och att EU:s användning av internationellt bistånd som morot för att ingå den typen av migrationsavtal har varit en väg att uppnå detta.

SD lyfter i en motion fram att avtal om återvändande för personer som har fått avslag på asyl i Sverige ska vara en prioriterad fråga. De vill att regeringen ska använda sig av dels internationellt bistånd, dels handelsrelationer, för att få till ett fungerande samarbete med mottagarländer om sådana migrationsavtal.

M lyfte i januari 2020 kravet ”Stoppa biståndet till länder som vägrar ta emot sina egna medborgare”, det vill säga negativt villkorat bistånd. Eftersom det under 2019 enbart handlade om två personer som vägrades återinresa från Sverige till Syrien får man anta att M:s ställningstagande handlar om princip snarare än omfattningen på det upplevda problemet. Att använda indraget bistånd som påtryckningsmedel på den syriska regimen skulle vidare vara svårt eftersom svenskt bistånd inte går till den syriska staten.

Att använda indraget bistånd som påtryckningsmedel på den syriska regimen är svårt eftersom svenskt bistånd inte går till den syriska staten.

Att stoppa humanitärt stöd eller utvecklingsbistånd via oberoende organisationer skulle drabba människor mitt i krigets lidande och inte fungera som påtryckning på regeringen. Att frågan om vägrande av återinresa inte är så stor blir vidare tydlig genom följande exempel. Till Afghanistan var det fem år sedan det fanns ett fall med en person som vägrades resa tillbaka. De senaste tre åren har totalt sju personer vägrats återinresa, tre till Syrien och fyra till Palestina. I övrigt är det 187 personer som de senaste tre åren inte blivit skickade tillbaka till något land eftersom de är statslösa (källa: Migrationsverket).

Inom EU:s internationella bistånd, och ännu tydligare i förhandlingarna om biståndet under nästa budgetperiod 2021-2027, har viljan att sätta villkor om samarbete i migrationsfrågor ökat. Det har kritiserats av många sakkunniga på biståndsområdet. Även många av de svenska kandidaterna till Europaparlamentsvalet (från MP, V, C, L och Fi) har sagt nej till att villkora bistånd mot samarbete i migrationsavtal om återtagande. Kandidater från M, KD och SD är öppna för att ställa villkor om samarbete i återtagande och S har inte gett ett tydligt svar på frågan.

Ekonomiska villkor

Ett villkor som inte förespråkas av något svenskt parti är att som givarland ställa krav på ekonomiska fördelar för egen del i samband med att bistånd ges. Det kan till exempel handla om ett så kallat bundet bistånd där mottagaren måste upphandla varor eller tjänster från givarlandet. Det är ett erkänt dyrare och mindre effektivt sätt att bedriva bistånd, och det finns internationella överenskommelser om att verka för att bistånd ska ske utan denna typ av krav kopplade till upphandling.

Framförallt V nämner i sina förslag vikten av att biståndsgivare inte ska diktera villkor för mottagarländernas ekonomiska politik. De nämner också att givarländer borde göra att villkorlösa skuldavskrivningar för mottagarländer.