Ta ett helhetsgrepp – undvik hafsverk
Det är rättsosäkert att ta sin utgångspunkt i en tillfällig lag för att utreda en kommande lagstiftning. Utredningen bör ta sin utgångspunkt i utlänningslagen eller ett bredare perspektiv. De få delar i utredningen som har diskuterats offentligt, humanitär skyddsgrund och uppehållstillståndets tidslängd, är inte nog för en hållbar och human migrationslagstiftning.
Att tillsätta en parlamentarisk kommitté med samtliga politiska partier i Sveriges lagstiftande församling är bra och visar att frågan tas på allvar. På samma sätt måste frågorna bearbetas grundligt så att rättssäkerhet och ett rättighetsperspektiv är inbyggt från grunden. Vi menar att Sverige måste låta utarbetandet av lagstiftningen ta tid för att bli rätt. Jämförelsevis så arbetade den parlamentariska socialförsäkringskommittén under fem år.
Svenska lagstiftning bör statuera ett exempel på hur en human och rättssäker migrationslagstiftning kan utformas för att inspirera andra medlemsländer att ta ett gemensamt ansvar inom EU.
Beakta pågående förhandlingar på EU-nivå
För närvarande pågår förhandlingar av sju rättsakter på EU-nivå för ett gemensamt asylpaket inom unionen (CEAS). Det kommer att påverka svensk lag i hög grad då flera av rättsakterna är bindande förordningar och direktiv med bindande miniminivåer. För närvarande har Sverige en tillfällig asyllagstiftning till och med 19 juli 2019 som ska följas av en ny tillfälliga asyllagstiftning på två år. Den parlamentariska kommitténs betänkande kan resultera i en tredje tillfällig asyllagstiftning eller en helt ny asyllagstiftning som enligt offentliga diskussioner enbart ska beröra vissa delar av utlänningslagen. Det innebär ett mycket kortsiktigt perspektiv och att lagar existerar parallellt samt läggs på varandra. Det finns en risk för ytterligare en parallell nivå om en ny EU-gemensam lagstiftning tillkommer. Det motiverar ytterligare att utredningen måste få ta tid. Därtill måste utredningen ta sin utgångspunkt i de antaga positioner för en human asyllag som Sveriges regering driver på EU-nivå. Det går inte att ha två parallella utgångspunkter.
Beakta Sveriges position på EU-nivå
Sveriges förhandlingsposition inom CEAS som gäller uppehållstillstånd är att ”Regeringen förordar ett regelverk som möjliggör att permanenta uppehållstillstånd får beviljas till skyddsbehövande. I första hand ska ett permanent uppehållstillstånd kunna beviljas vid det första beviljande tillfället, i andra hand i samband med förlängning”[ [vår kursivering]. En kommitté som ska titta på längden för uppehållstillstånd måste beakta regeringens förhandlingsmandat på EU-nivå, som är förankrat i riksdagen.
Samma beaktande måste också göras i frågan om skyddsskäl. I EU-förhandlingarna ses skyddsskälet ”sur-place” över. Nuvarande förslag är att personer med sur-place skäl ”normalt inte beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande om risken för förföljelse eller allvarlig skada grundar sig på omständigheter som sökanden genom eget beslut har skapat efter att ha lämnat ursprungslandet” (vår kursivering). Det betyder alltså att det inte går att få asyl vid nya ansökningar där skyddsbehovet anges ha uppstått efter att den sökande lämnat sitt hemland. Det kan vara att personen på grund av individuella asylskäl ofta kopplade till kulturella och sociala tabun inte tidigare kunnat uppge sin sexuella läggning eller att den konverterat. Personen i fråga har alltså tvingats att hemlighålla exempelvis sin homosexualitet eller religion i ursprungslandet för att undvika förföljelse. Det är vidare varken tillåtet att förvänta sig eller uppställa krav på att en individ hemlighåller sin homosexualitet i ursprungslandet för att undvika förföljelse. Att inte beakta “sur-place” som skyddsskäl och därmed tvinga en homosexuell person att återvända till exempelvis Nigeria eller Uganda där den sannolikt kommer att förföljas och i värsta fall straffas med döden eller livstids fängelse, innebär att principen om non-refoulement kränks. En parlamentarisk kommitté måste beakta och bör följa regeringens förhandlingsmandat och position att ”skyddsstatus måste kunna beviljas vid så kallade sur place-skäl på samma sätt som idag”.
Beakta internationella åtaganden: Agenda 2030 och Global Compact on Migration
Sverige har åtagit sig att bidra till Agenda 2030, i och med mål 10.7 så ska Sverige underlätta bland annat säker migration. Likaså har Sverige genom Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration åtagit sig att arbeta för säker migration. Detta måste vara en central del i kommitténs arbete. Pågående ökning av gränsbevakning kring EU, bland annat genom att Frontex’ utökar personalstyrkan från 1 000 personer till 10 000 och får ett ökat mandat att agera i länder utanför EU, tvingar människor på flykt att ta allt farligare vägar för att söka asyl. Människors grundläggande rättigheter måste prioriteras framför insatser som ska stävja migration. Om Sverige på riktigt har som målsättning att minska mänskligt lidande och död bland migranter och flyktingar så måste kommittén undersöka fler säkra vägar. Humanitära visum är ett sådant alternativ.
Sverige bör vidare ta fram en åtgärdsplan för att möta målen i Global Compact on Migration samt stärka de delar i regeringens handlingsplan för Agenda 2030 som berör migration.
Beakta FN:s barnkonvention
Den nya lagstiftningen måste garantera att den följer Barnkonventionen som blir lag år 2020. Grundprincipen, att i alla beslut som rör ett barn så ska barnets bästa komma i främsta rum (artikel 3), måste genomsyra hela utredningen. Barnkonventionen slår fast att alla barn har rätt att uttrycka sin åsikt och att dess åsikt ska tas med i bedömningen av alla frågor som rör barnet (artikel 12). Den parlamentariska kommittén bör därför ha som utgångspunkt att barns asylskäl alltid hörs och handläggs individuellt och inte som ett gemensamt ärende med en eller flera föräldrar.
Utredningen måste också väga in eventuell kapacitetsstärkning av myndigheter. Ansvaret för att tillgodose mänskliga rättigheter för migranter och flyktingar ska inte vila på civilsamhället.
p. Henrik Alberius, ordförande Caritas Sverige
Daniel Grahn, generalsekreterare Erikshjälpen
Rosalie Marbinah, ordförande för LSU Sveriges Ungdomsorganisationer
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM Individuell Människohjälp
Deidre Palacios, vice förbundsordförande RFSL
Jêran Rostam, förbundsordförande RFSL ungdom
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd
Eliot Wieslander, generalsekreterare Läkare i världen