Den Brysselbaserade tankesmedjan ECDPM (European Centre for Development Policy Management) har intervjuat 14 högt uppsatta tjänstepersoner om hur EU:s utrikes- och utvecklingspolitik svarar på geopolitiska utmaningar och parallella kriser. Rapporten heter ”What is driving change in Europe’s international cooperation agenda?” Här är några slutsatser ur den:
- Fokuset på att bekämpa fattigdom samt att främja lokalt ägarskap och rättighetsbaserat bistånd uppges vara på väg att försvinna, både i debatten och det praktiska genomförandet av EU:s utvecklingssamarbete.
- Flera intervjupersoner vittnar om att uvecklingssamarbetet i allt högre utsträckning blir ett utrikespolitiskt verktyg för att främja EU:s intressen, i synnerhet handelsintressen som exempelvis tillgång till råvaror.
- Globala åtaganden, såsom de Globala målen i Agenda 2030, uppges inte längre dominera inriktningen på EU:s utvecklingssamarbete.
- EU:s och medlemsländernas inkonsekventa politik kring exempelvis migration, upplevs av intervjupersonerna underminera unionens trovärdighet gentemot partnerländer på ett sätt som kanske inte går att reparera.
I en uppföljande rapport blickar ECDPM framåt. Här konstaterar man bland följande:
- Den nya geopolitiska kontexten kan inte ignoreras. Europa kommer sannolikt inte återgå till en utvecklingspolitik som sätter partners först eller baseras helt på principer.
- En uppdaterad utvecklingspolitik behöver baseras på forskning och utvärderingar, vilket nu saknas.
- En av Europas resurser är dess historia av dialog med civilsamhället. Rapporten uppmanar EU att investera i dessa relationer i stället för att överge dem.
- EU bör lyssna mer systematiskt på partnerländers behov och identifiera EU:s mervärde i förhållande till dessa, istället för att reagera på vad andra aktörer, exempelvis Kina, gör.
- EU bör bygga vidare på saker som visat sig fungera väl, exempelvis att låta jämställdhet genomsyra utvecklingspolitiken.
Artikelns ingress har uppdaterats efter publicering.