“Som ett kort och väldigt förenklat svar skulle jag säga att det finns svagt stöd för att villkorat bistånd rent generellt fungerar. Särskilt tveksamt vore att påstå att negativt villkorat bistånd har stöd i evidens.“
Jan Pettersson refererar till forskningslitteraturen om strukturanpassningsprogram och övriga villkor för skuldavskrivningar och att det saknas konsensus i forskningen om vilka effekter villkor har haft. De flesta forskare är överens om att villkor kan fungera när de handlar om frågor där biståndsgivare och mottagare tycker lika. Det vill säga samma typ av villkor som förespråkas i principerna för effektivt utvecklingssamarbete, som bygger på ömsesidiga mål.
Samtidigt kan man fråga sig hur relevant det är att beskriva något som “villkor” om man vill samma sak. Då kanske det helt enkelt är en tydligt definierad plan. Men huruvida villkor fungerar i fall där biståndsgivare vill tvinga regeringar i mottagarländer att agera mot sin vilja är komplicerat, ger inte alltid avsedd effekt och beror även på vad man menar med ”fungerar”. Jan Pettersson igen:
“Jag brukar göra jämförelsen med barnaga, som nog måste vara det mest effektiva sättet att få ett barn att lyda direkt. Våld ”fungerar” perfekt som direkt styrmedel mot kortsiktiga mål, men det går inte att säga att det är bra för ett barns utveckling. Frågan om hur effektivt villkorande av bistånd är handlar om hur man kopplar medel och form till målsättningen: snabba insatser med lätt påvisbara resultat eller långsiktigt och tålmodigt bidra till delar av en svårmätbar förändring av ett samhälle?”
Om man tar i tillräckligt mycket, kanske inte bara via biståndet utan genom andra ekonomiska eller politiska påtryckningar, kan regeringen i ett mottagarland fås att agera på ett sätt de inte vill. Men faktorer som påverkar detta är många och komplexa. Till exempel visar en del forskning att det geopolitiska läget spelar roll. Under det kalla kriget var det svårare att ställa villkor om demokratisering eftersom andra politiska och ekonomiska allianser spelade större roll. Det senaste decenniet när Kina fått en mycket större roll som finansiär till utvecklingsländer har det återigen blivit svårare att ställa krav på reformer i mottagarländer, eftersom det finns en alternativ finansiär som ställer få policyvillkor.