Analys

3 februari 2022

Fjärde kvartalets biståndsdebatt

#biståndsdebatten

Vilka syften ska bistånd spela egentligen? Den frågan kanske kan sammanfatta fjärde kvartalets biståndsdebatt. För en röd tråd genom budgetförhandlingar, debatt om EU:s migrationspolitik, klimattoppmöten och mellandagsutspel är idén om att använda bistånd för att uppnå mål kopplade till andra politikområden.

De sista månaderna 2021 genererade både en hel del nyheter och debatt om biståndet. När det stod klart att KD-M-SD-budgeten var den som skulle gälla 2022 kom en del fokus att hamna på den öronmärkta miljarden i biståndsbudgeten. MP lämnade regeringen och därmed blev biståndsministerposten vakant. Strax efter att Matilda Ernkrans tillträtt förde ministerkollegorna Johansson och Ygerman på en presskonferens fram förslag om att använda bistånd som påtryckningsmedel på länder som inte tar emot avvisade medborgare från Sverige. Även på EU-nivå levde den debatten vidare i slutet av 2021, inte minst eftersom moderaten Tomas Tobé är en förespråkare av villkorande av bistånd i migrationspolitiska syften. Under perioden kom också SOM-institutets och Sidas årliga opinionsundersökningar där stödet för biståndet ligger kvar på en hög nivå, men andelen som är skeptiska ökar.

Men först går det att konstatera att skandalomsusade högerprojektet Bulletin fortsätter att publicera biståndsnegativa åsiktstexter. Fredrik Segerfeldt anser att svenskt bistånd gör mer skada än nytta, en annan skribent tycker att det ”godhetsindustriella komplexet” alltför ofta slipper undan kritiska granskningar.

Också Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet lyfte kritik mot enprocentslöftet och kallar det ett ”utbetalningsmål”: ”Sverige har, vilket kanske är tidigare bekant, ett ”utbetalningsmål” som innebär att 1 procent av BNP ska skickas ut i bistånd varje år, oavsett vad som händer i världen.” Fortsättningen argumenterar inte för en höjning av biståndet utifrån de ökande behoven.

Världens fattiga vs. svenska fattigpensionärer

SD presenterade sin skuggbudget, där satsningar på pensionärer innebär 17 miljarder mindre i bistånd. Jimmie Åkesson säger: ”Vi kan tänka oss att finansiera hela reformen genom att skära ned på det svenska biståndet. Idag spenderar vi årligen över 50 miljarder kronor på ett ineffektivt bistånd där pengarna i värsta fall går till korrumperade regimer och diktaturer.” En ledartext i Aftonbladet kommenterar: ”I klartext vill Sverigedemokraterna halvera biståndet. Det blir alltså kvinnors utbildning, hjälp till nödställda människor och allt annat svenskt bistånd gör möjligt som får betala. Om det kan man säga mycket. Åkesson brukar ju till exempel prata om behovet av hjälp på plats för att undvika flyktingströmmar. Det är svårt att se hur han ska fixa det utan pengar.”

En artikel i Dagens Arena går igenom riksdagspartiernas inställning till biståndets nivå. Magnus Walan, Diakonia, intervjuas, liksom Gudrun Brunegård (KD). Liberalernas Joar Forsell och Maria Nilsson försvarar enprocentslöftet i en debattartikel Altinget: ”Huvudskälet för att avsätta en förutbestämd procentsats är att det annars finns en stor risk att politiker i budgetarbetet till slut vill skära ner på biståndet för att finansiera annat. Det är en enkel åtgärd eftersom ingen svensk medborgare drabbas direkt och precis detta illustreras oerhört väl i Sverigedemokraternas budgetförslag.”

Sviktande biståndsvilja?

Mikael Hermansson, kulturskribent, skriver i Kristianstadsbladet en lång text om den svenska biståndsviljan, med utgångspunkt i kapitlet ”Biståndsviljan försvagas” i SOM-institutets rapport från i somras, boken om svensk biståndspolitik; ”En svindlande uppgift”, samt missionens roll i det hela. Han frågar sig vad en sviktande biståndsvilja innebär för vår självbild.

I november kom en annan rapport från SOM-institutet, om svenskarnas inställning till olika aktuella politiska förslag. 28 procent tycker att förslaget ”Minska biståndet till utvecklingsländer.” är bra eller ganska bra, medan 40 procent tycker det är ganska eller mycket dåligt. 32 procent är neutrala.

Och i december släpptes Sidas årliga opinionsundersökning. 47 procent av de tillfrågade tycker att dagens biståndsnivå är lagom och 77 procent tycker att det är viktigt att Sverige bidrar till utveckling i fattiga länder. Men det som lyftes av flera medier var att andelen som vill minska eller helt sluta med bistånd har ökat till 38 procent. För fem år sedan var den siffran 22 procent. Omvärlden presenterar en analys av resultaten, bland annat om hur biståndsviljan påverkas av den politiska opinionen och hänger ihop med ideologisk övertygelse. Nyhetsbyrån TT:s artikel, som publicerades i många lokal- och rikstidningar, lyfte just gruppen som vill minska biståndet. Det gjorde även Mattias Svensson i en ledartext i SvD: ”På senare år har andelen som vill minska eller helt avskaffa biståndet vuxit till 38 procent. Illavarslande ur ett myndighetsperspektiv, men Jämtin vet på råd. Till TT säger hon att ”det är viktigt att fortsätta informera om biståndet och att det går att göra skillnad med bistånd.” Myndigheten ska alltså rekrytera kommunikatörer och anlita PR-byråer för att tala oss tillrätta.” Ett par veckor senare har Sida en debattartikel om sitt arbete i flera lokaltidningar.

EU:s migrationspolitik och biståndets roll

Tomas Tobé (M) är Europaparlamentets rapportör i framtagandet av en ny asyl- och migrationspolitik. På DN Debatt för han fram sina förslag, varav ett handlar om att villkora bistånd: ”Som världens största biståndsgivare har EU både politiska och ekonomiska muskler för att ställa krav på att mottagarländerna motverkar grundorsakerna till migration. Det handlar om demokratiutveckling, att bygga motståndskraft mot klimatförändringar och att stimulera ekonomisk tillväxt samt att samarbeta om att hantera migration och återvändande av de som nekas tillstånd att vistas i Europa. Konkreta åtgärder som skulle minska den ekonomiska migrationen till EU.”

Flera svenska europaparlamentariker svarar. Abir Al-Sahlani och Jonny Cato (C) skriver ”Forskning visar också att det finns svagt stöd för att villkorat bistånd generellt fungerar. Att dra in bistånd i en svepande åtgärd riskerar också att slå hårt mot internationella organisationer och civilsamhället som verkar i närområdet. De riskerar att stå utan finansiering för sina långsiktiga projekt för att bygga upp länderna.” Malin Björk (V) svarar såhär: ”Bland det mest cyniska i Tobés förslag är att han vill villkora EU:s bistånd. För att få ekonomiskt bistånd måste ett land stoppa migranter från att nå Europa. Det är en hållning som totalsågas av alla seriösa biståndsaktörer. Att förslaget dessutom kommer från ordföranden i EU-parlamentets biståndsutskott gör det ännu mer makabert.” I sin slutreplik skriver Tomas Tobé: ”En effektiv och ömsesidig biståndspolitik är också avgörande. Som världens största biståndsgivare är det högst rimligt att EU ställer krav på mottagarländer, som handlar om insatser för att utrota fattigdom eller främja mänskliga rättigheter. Samtidigt måste vi kunna ställa krav på att tredjeländer också samarbetar vad gäller migrationshantering och återvändande. Allt annat skulle vara naivt.”

Riksrevisionen granskar Sveriges stöd till multilaterala organisationer

I början av november kommer Riksrevisionens rapport om Sveriges stöd till multilaterala organisationer – omkring 16 miljarder kronor årligen. UD får kritik medan Sida bedöms ha bra rutiner. Rapporten får viss uppmärksamhet, bland annat i nyhetsartiklar i Omvärlden och Dagens Arena, samt i kritiska ledartexter i Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter.

Klimatbistånd

På DN Debatt skriver tankesmedjan Timbro om att villkora bistånd med minskade koldioxidutsläpp: ”Biståndet bör villkoras med att länder ska arbeta för att prissätta koldioxid. Delar av utvecklingssamarbetet bör villkoras för att få länder att införa en koldioxidskatt eller utsläppshandel. Alternativt bör det ställas krav på skärpt klimatpolitik i form av ett högre pris på koldioxid. Bistånd bör även öronmärkas i samma syfte. På så sätt kan Sverige använda sin roll som biståndsgivare för att skapa global klimatnytta.”

We Effect svarade och det gjorde även Miljöpartiet: ”Timbro, precis som övriga borgerligheten, vill använda biståndet till allt annat än det är till för: som påtryckningsmedel för att stoppa människor på flykt, främja svenska ekonomiska intressen och tvinga igenom klimatpolitik. Det är principiellt farligt och praktiskt svårgenomförbart.” Timbro skrev en slutreplik till både We Effect och Miljöpartiet. På ledarsidan i samma tidning kommenterar Isobel Hadley-Kamptz Timbros förslag: ”Gustafsson har en del utmärkta förslag, som att genom svenskt bistånd hjälpa till att bygga upp strukturer för prissättning av koldioxid i utvecklingsländer. Skatteverket arbetar redan i dag med tekniskt bistånd för att hjälpa länder till fungerande beskattning. Ingenstans handlar det dock om miljöskatter. Att allmänt villkora biståndet med att mottagarländerna har ett pris på koldioxid skulle däremot främst drabba de allra fattigaste.”

Dåvarande ministrarna Per Bolund och Per Ohlsson Fridh presenterade i Aftonbladet regeringens satsning på ökat klimatbistånd. Frågan alla ställde sig var om det handlar om additionella medel eller ej. Omvärlden ställde frågan till KD och M om vad som händer med klimatbiståndet vid ett eventuellt maktskifte, och Aktuell Hållbarhet kartlade alla riksdagspartiernas inställning till klimatbistånd. We Effect skrev en debattartikel om att klimatbistånd inte får vara på bekostnad av annat bistånd.

I samband med FN:s klimatmöte i Glasgow, COP26, debatteras klimatbistånd vidare. En ledartext i Kristianstadsbladet tar upp rättviseaspekten: ”Idén om rättvisa spelar därför en central roll i Glasgow. Det handlar inte bara om att rikare delar av världen ska bidra med klimatbistånd, utan också vilka villkor som är förknippade med såväl bistånd som handel. Storbritannien kommer under klimatmötet att försöka få till en internationell allians för att förbjuda bistånd från att gå till kol, olja eller naturgas, trots att energifattigdomen är extremt utbredd i vissa delar av världen.”

Liberalerna och biståndet

Liberalerna hade landsmöte och i motionerna fanns förslag på tydliga röda linjer, som att L inte får gå med på sänkt bistånd. I Nyamko Sabunis linjetal sade hon: ”– Vi är ett mittenankare för bistånd till fattiga länder, asylrätt för den som flyr och resurser till kultur och public service.” Erik Hörstadius skriver i Fokus om eventuella framtida budgetförhandlingar mellan L och SD: ”Ett annat ”mittenvänsterarv” som Liberalerna förvaltat hyggligt genom åren, handlar om bistånd och internationell solidaritet. Här kan L i realförhandlingar dra fram en massa extra budgetmedel till världens fattiga, om diskursen ändras till att ”hjälpa mer på plats”, vilket ligger i tangentens riktning.”

Ny budget med en öronmärkt (?) miljard

M, KD och SD enades om gemensam budget i vilken biståndet är kvar på en procent av BNI och SD får in en öronmärkning av en miljard till återuppbyggnad i konflikthärjade länder. Svenska Dagbladet skrev om budgetförhandlingarna: ”Men det dröjde inte länge innan förhandlingarna fastnade. Problemet var vad man skulle spara på. Både moderater och sverigedemokrater tyckte biståndet. Men för kristdemokrater är biståndet en existentiell fråga. Partiet må ha flyttat sig i många mjuka frågor, men inte i den. Moderaterna vill sänka biståndet med 15 miljarder. Sverigedemokraterna vill halvera det med 23 miljarder. Men det försökte de aldrig få igenom. Förslaget som låg på bordet handlade om att frysa den automatiska uppräkningen. Aldrig i livet, sa Kristdemokraterna.
– Ett öre eller en miljard gjorde ingen skillnad för dem, berättar en person.”

Jimmie Åkesson kommenterar i SVT: ”– Alla kommer att behöva kompromissa om vi ska få ihop det här, vi gjorde i den här budgeten en växling i biståndet där vi inte rör biståndsramen men vi använder en del av biståndet till återuppbyggande och återinvandring. Det är ett sätt att angripa det på.”

Ja, den öronmärkta miljarden kom att kallas ”återvandringsmiljarden”. Dåvarande biståndsminister Per Ohlsson Fridh kritiserar den starkt i Aftonbladet. Altinget försöker reda ut vad som gäller med den öronmärkta miljarden i biståndsbudgeten i M/KD/SD-budgeten. CONCORD Sverige följde upp artikeln med en Twittertråd om vad reglerna säger.

Ny biståndsminister

I samband med att budgeten ovan gick igenom i riksdagen lämnade Miljöpartiet regeringen och biståndsministerposten blev vakant. När tillsättningen av Matilda Ernkrans blev klar intervjuades hon i Omvärlden med kommentarer från branschen. Flera av plattformens medlemmar vänder sig i debattform till nya ministern, däribland Östgruppen om mer demokratistöd till ryska civilsamhället, Union to Union om migrantarbetares villkor, Civil Rights Defenders om vikten av demokratistöd och MyRight om funktionsrätt.

S-utspelet i mellandagarna

På en presskonferens den 29 december lyfter Morgan Johansson och Anders Ygeman ett förslag om att använda bistånd som påtryckningsmedel för att länder ska ta emot medborgare som inte fått uppehållstillstånd i Sverige: ”– Vi vill öka återvandrandet, inte minska biståndet. Men lever man inte upp till sina förpliktelser kommer Sveriges intresse att svalna, säger integrations- och migrationsminister Anders Ygeman (S). Sida har fått i uppdrag att kartlägga förutsättningarna för att förbättra användningen av biståndsmedlen. Biståndet ska kunna användas som både morot och piska, enligt Morgan Johansson.”

Miljöpartiets Maria Ferm kommenterar förslaget i DN och en ledartext i Barometern påminner om S hållning i frågan i våras när M presenterade liknande förslag. Samt skriver: ”En biståndsminister med tyngd i ministären hade förklarat hur biståndet kan reformeras så att svenska nationella mål och demokratimål förenas. Frånvaron av ministern när en så stor förändring presenteras vittnar således om en nedprioritering av biståndspolitiken och att det saknas någon politikutveckling värd namnet på området. Även på detta. Det är också ett signum för 2021.”

Plattformens medlemmar är också snabba att reagera. Några av dem kommenterar i en artikel i Omvärlden, Erik Lysén, chef för Act Svenska Kyrkan är med på Ekot. Det kommer också en debattartikel från sju medlemmar som frågar Matilda Ernkrans om detta är Sveriges nya biståndspolitik. Matilda Ernkrans svarar snabbt att OECD-DAC-reglerna gäller. Tidningen Dagen lyfter kritiken i en artikel samt i en ledartext några dagar senare: ”Det är till att börja med en ineffektiv åtgärd eftersom en försvinnande liten andel av biståndsmedlen går direkt till statsapparaten i mottagarländerna. Vad värre är, tanken strider mot det grundläggande regelverket som föreskriver att bistånd ska utgå från lokala behov, inte från politiska agendor i givarländerna. Och den går stick i stäv med de riktlinjer som riksdagen fastslagit.” Även Kyrkans Tidning lyfter debatten som rullar vidare in i januari 2023. Fortsättning följer.

Bonusröster om biståndet

  • Melinda Gates i debattartikel om Hans Rosling och läget i världen i Dagens Industri: ”Sverige är inte bara världens största givare av bistånd, med en biståndsbudget på en procent av BNI årligen, utan också skapare av världens första feministiska utrikespolitik, samt en global ledare inom jämställdhet. Svenskt ledarskap är inte bara viktigt – det gör verklig skillnad.”
  • Oscar Ernerot, chef för LO:s internationella enhet, i debattartikel på Global Bar om vikten av stöd till Belarus: ”Därför är det mycket oroande att flera högerpartier vill skära ned det internationella biståndet med upp till hälften. Om det skulle bli verklighet skulle de få förödande konsekvenser för kampen mot fattigdom och för demokratin i världen. Belarus huvudstad Minsk är bara en kort flygresa från Sverige. Vi är inte vaccinerade mot antidemokratiska rörelser och det som händer är oroväckande även för oss – inte minst ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv.”
  • Röda Korsets generalsekreterare Martin Ärnlöv för fram argument i Omvärlden om varför det behövs både humanitärt stöd och utvecklingssamarbete: ”Men det är inte antingen eller. Vi behöver både och. Allt fler av dagens kriser är utdragna och återkommande. Det är en komplex blandning av våldsam konflikt, svag stat och migration, ofta förvärrat av klimatförändringarnas naturkatastrofer. För att hantera dessa utdragna kriser behöver vi vara redo att arbeta med hållbara humanitära insatser för drabbade. Det handlar inte om idén om antingen ett humanitärt katastrofbistånd eller långsiktigt utvecklingsbistånd.  Beslutsfattare och opinionsbildare måste förstå vidden av denna verklighet.”