Debatt

5 juni 2020

EU får inte glömma bort jämställdhet i kampen mot pandemin

#eu:s och sveriges bistånd #jämställdhet

EU:s biståndsministrar ska besluta om unionens globala respons på coronapandemin. Men i kommunikationen från EU saknas jämställdhetsperspektivet hittills. Jämställdhet nämns en enda gång, kvinnor två gånger. Vi uppmanar regeringen att ligga på så att EU:s insatser tar hänsyn till konsekvenser för jämställdheten.

EU:s bistånd till utvecklingsländer för att hantera coronapandemin behöver möta den akuta krisen för att begränsa antalet allvarligt sjuka och döda. Men lika viktigt är vad krisen och åtgärderna som sätts in mot den får för långsiktiga konsekvenser för människor av olika kön och i olika åldrar. På det kommande mötet för EU:s biståndsministrar den 8 juni måste jämställdhet prioriteras, annars riskerar tidigare framsteg att raseras.

Dyrköpta läxor

Just nu tvingas mer än 1,3 miljarder barn och unga avbryta sin skolgång. Många flickor kommer inte återvända till skolan eftersom den ekonomiska situationen i deras familjer förvärrats av krisen. När barn tas ur skolan och hålls hemma ökar också risken för att de utsätts för våld och sexuella övergrepp. Dessutom visar erfarenheter från tidigare kriser att fler flickor riskerar att giftas bort eller bli gravida. Allt detta får livslånga konsekvenser för flickors utbildning, ekonom i och hälsa.

Våra kunskaper om det nya coronaviruset är fortfarande begränsade. Men vi kan lära oss av tidigare erfarenheter. Under ebolautbrottet i Västafrika 2014-2016 blev det tydligt att kvinnor och flickor drabbas hårt när medel omfördelas till omedelbara epidemi-insatser. I Sierra Leone dog omkring 4 000 personer i ebola – samtidigt nådde barn- och mödradödlighet en rekordnivå på 45 000. Det här är dyrköpta läxor vi måste lära oss av.

Drabbar kvinnor extra hårt

Det har från många länder rapporterats att isolering i hemmen ökar våldet mot kvinnor. Därtill ser vi hur flera regeringar använder pandemin som en förevändning för att inskränka människors demokratiska rättigheter. I många länder är civilsamhället den viktigaste arenan för kvinnor att vara politiskt aktiva på. Attacker mot rätten till organisering riskerar därför att drabba kvinnor särskilt hårt. Dessutom gör det begränsade handlingsutrymmet det svårare för kvinnorättsorganisationer att bistå våldsdrabbade kvinnor.

”Kommissionen missar”

Allt detta vet vi.

Men all denna kunskap verkar som bortblåst i EU-kommissionens meddelande från den 8 april som ska ligga till grund för EU:s globala respons mot coronapandemin. Det är slående hur bristfällig analysen är av hur pandemin drabbar flickor och pojkar, kvinnor och män olika.

Jämställdhet nämns en enda gång i det 17-sidiga dokumentet, kvinnor två gånger. Det finns inga konkreta åtgärder kopplade till jämställdhet i EU-kommissionens förslag. Det står ingenting om hur kvinnors och flickors situation påverkas, till exempel genom det ökade våldet mot dem, inget om risker kopplade till utebliven sexuell och reproduktiv hälsovård som exempelvis mödravård. Kommissionen missar även hur ekonomiska konsekvenser slår särskilt hårt mot kvinnor, exempelvis inom textilindustrin i Asien där många kvinnor har mist jobbet och därmed sin familjs enda källa till försörjning.

Otroligt anmärkningsvärt

Att delen om den humanitära responsen inte nämner våld mot kvinnor är anmärkningsvärt, givet alla rapporter om det ökade våldet i relation till pandemin. Det finns heller ingen analys av hur EU ska motverka de inskränkningar av kvinnors rättigheter som nu sker i form av bland annat hot mot aborträtten och möjligheten att organisera sig.

Det är positivt att vatten, sanitet och hygien är ett av områdena EU fokuserar på, men utan ett jämställdhetsperspektiv riskerar insatserna bli ineffektiva och snarare förstärka ojämställdhet och öka bördan för kvinnor och flickor.

Men det kanske mest anmärkningsvärda är att kvinnors viktiga roller i hanteringen av pandemin, och nödvändigheten av att involvera civilsamhället i responsen, överhuvudtaget inte nämns i kommissionens förslag. Vi vet från ebolautbrottet att lokala kvinnoorganisationer var viktiga för informationsspridning och andra former av krishantering.

Omsätt uttalande till agerande 

Det är detta dokument som biståndsministrarna den 8 juni ska besluta om. EU med dess medlemsstater är världens största biståndsgivare. Det spelar med andra ord stor roll hur unionen väljer att rikta sina insatser.

Som företrädare för ett land med en feministisk utrikespolitik har Sveriges biståndsminister Peter Eriksson (MP) ett stort ansvar för att driva ett jämställdhetsfokus. Vi välkomnar hans uttalande i början av maj tillsammans med 38 ministrar om vikten av ett jämställdhetsperspektiv i den globala coronaresponsen. Det behöver nu omsättas till agerande i EU.

Detta krävs

För att rådslutsatserna från det kommande EU-mötet ska bli trovärdiga och effektiva krävs följande:

  • Alla analyser av pandemins konsekvenser måste ha ett jämställdhetsperspektiv.
  • Rådslutsatserna måste erkänna att flickor och kvinnor i olika åldrar drabbas särskilt hårt av såväl fattigdom, könsrelaterat våld, brist på tillgång till vatten och sanitet i pandemins spår, samt innehålla krav på att EU ska vidta konkreta åtgärder för att hantera detta.
  • Biståndsministrarna bör kräva att kommissionen klargör hur civilsamhället ska inkluderas och stödjas. Stödet till kvinnorättsorganisationer behöver öka för att möta det ökade våldet mot kvinnor och flickor, inskränkningar i det demokratiska utrymmet och försvårande omständigheter för kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.
  • Ministrarna bör även kräva att EU:s omfördelning av medel för att hantera pandemin inte innebär att långsiktiga utvecklingsmål, såsom ökad jämställdhet och fattigdomsbekämpning, bortprioriteras.


Underskrifter samordnade av CONCORD Sverige:

Erik Lysén Chef, Act Svenska kyrkan

Louise Lindfors Generalsekreterare, Afrikagrupperna

Johan Romare T.f. generalsekreterare, Diakonia

Hanna Dahlström Kanslichef, FIAN Sverige

Stina Götbrink Generalsekreterare, Hand in hand Sweden

Elin Liss Generalsekreterare, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF)

Martin Nihlgård Generalsekreterare, Individuell människohjälp (IM)

Petra Tötterman Andorff Generalsekreterare, Kvinna till kvinna

Eliot Wieslander Generalsekreterare, Läkare i världen

Jesper Hansén Generalsekreterare, Myright

Alán Ali Ordförande, MÄN

Anna Sundström Generalsekreterare, Olof Palmes internationella center

Ann Stödberg Ordförande, Operation 1325

Mariann Eriksson Generalsekreterare, Plan international Sverige

Prudence Woodford-Berger Jämställdhetssamordnare, PRO Global

Anna-Karin Johansson Generalsekreterare, RFSU

Helena Thybell Generalsekreterare, Rädda Barnen

Carolina Ehrnrooth Verksamhetsledare, Svalorna Indien Bangladesh

Klas Sellström Verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika

Clara Berglund Generalsekreterare, Sveriges kvinnolobby

Sofia Östmark Kanslichef, Union to union

Håkan Wirtén Generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF

Cecilia Chatterjee-Martinsen Generalsekreterare, Wateraid Sverige

Anna Tibblin Generalsekreterare, We effect