Hållbar utveckling och samstämmighet
Flera samtidiga och överlappande globala kriser drabbar utsatta människor och har nollställt många av de framsteg som gjorts i arbetet för en hållbar och rättvis värld. För att uppnå de Globala målen måste världen komma samman och lägga i en högre växel, men Agenda 2030 var helt frånvarande i statsministerns tal.
Den kanske mest grundläggande förändringen i utvecklingspolitiken är att regeringen lägger större betoning på svenska intressen. Det tydligaste tecknet på detta syns i Tidöavtalet, där bistånd omnämns som ett av verktygen för migrationspolitiken. Detta följer en utveckling vi sett exempel på inom EU.
Minister Johan Forssell kommer att få mycket att göra. Biståndsministerposten kombineras med uppdraget som utrikeshandelsminister. Handelsministeruppdraget har svenska handelsintressen som mål, medan biståndsministeruppdraget måste börja i behov och prioriteringar hos människor i fattigdom och förtryck. Dessutom får ministern ett samordnande ansvar för hela det svenska stödet till Ukraina. Det kommer att innehålla såväl politiskt, militärt, humanitärt, utvecklings- och återuppbyggnadsstöd. Det gäller att hålla tungan rätt i mun så att målkonflikter som uppstår hanteras med utgångspunkt i grunderna för EU:s och Sveriges överenskommelser om en samstämmig politik för hållbar utveckling -det vill säga mänskliga rättigheter och utsatta människors perspektiv. Det återstår att se hur den nya regeringen vill ta ett helhetsgrepp på politiken för en global utveckling i enlighet med Agenda 2030 och riksdagsbeslutet om att de olika politikområdena ska vara samstämmiga med en hållbar utveckling. Civilsamhällesorganisationer har pekat på en rad reformer och ambitionshöjande åtgärder som behöver införas av en ny regering.
Utrikespolitikens fokus
Nato-anslutningen, EU-ordförandeskapet och återuppbyggnaden av Ukraina lyfts fram som Sveriges tre stora uppgifter i utrikespolitiken. ”Vi står inför de största utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska prövningarna i modern tid” sa statsminister Ulf Kristersson. Han nämnde dock inget om att världen också står inför de största utmaningarna någonsin när det gäller en global hållbar och rättvis utveckling. Som kommentar på de tre prioriterade utmaningarna sade statsministern att: ”Givet detta kommer regeringen att föra en i första hand svensk och europeisk utrikespolitik.”
Regeringsförklaringen ger dock ett självklart stöd för ”det regelbaserade internationella systemet, respekten för FN-stadgan, och skydd för mänskliga rättigheter”. Detta står i kontrast till att regeringen vill minska kärnstödet till FN, det vill säga resurserna som möjliggör detta internationella system och dess arbete för fred, utveckling och mänskliga rättigheter.
EU-ordförandeskapet
Regeringsförklaringens avsnitt om Sveriges EU-ordförandeskap nämner relativt lite om EU:s roll för global utveckling, utan fokuserar på EU:s säkerhet, omställning, konkurrenskraft och stöd till Ukraina. Andra frågor som beskrivs som centrala i trioprogrammet för ordförandeskapet nämns dock inte i regeringsförklaringen. Hit hör att främja EU:s grundläggande värderingar – demokrati, rättsstatens principer och jämställdhet, och ett ”globalt Europa” som främjar multilateralism. Dock bekräftar regeringsförklaringen att samtliga de prioriterade frågorna för Sveriges ordförandeskap är väl förankrade i de svenska riksdagspartierna och ligger fast.
Jämställdhet
Den feministiska utrikespolitiken avskaffades av den nya regeringen, trots den styrka som många kvinnorätts- och hbtqi-rättighetsförsvarare har uttryckt att Sveriges feministiska utrikespolitik har inneburit, inte minst i den globala tillbakagång av jämställdheten som sker. Kvinnor och flickors rättigheter lyfts fram som en fortsatt prioritet inom biståndet, så det troliga är att vi kommer att se ett fortsatt fokus på jämställdhet där.
Sveriges röst för global jämställdhet har, oberoende av politisk färg, länge varit bland de starkaste i världen. Oavsett vad regeringen väljer att kalla arbetet för jämställdhet är det uppseendeväckande att inget nämns i regeringsförklaringen om vilka som är regeringens utgångspunkter och prioriteringar för arbetet med jämställdhet i utrikes- och säkerhetspolitiken. Sverige har inspirerat flera länder både inom och utanför EU att följa efter och bedriva en feministisk utrikespolitik, och den nya regeringens besked påverkar därmed Sveriges förhandlingsposition i EU och andra internationella sammanhang.
Klimat och miljö
Det är bra att regeringen säger att ”Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös.” Många miljöorganisationer har dock konstaterat att regeringsförklaringen och Tidöavtalet inte innehåller tillräckliga åtgärder för att möta de akuta klimat- och naturkriserna. Ny kärnkraft minskar inte utsläppen här och nu, och minskad reduktionsplikt kommer enligt Naturvårdsverket troligen göra att vi inte når våra klimatmål. Att miljödepartementet läggs ner är svårt att tolka som något annat än en nedprioritering av miljöfrågor. Utmaningarna med den biologisk mångfalden och utarmning av ekosystem omnämns mycket knapphändigt i texterna.
Regeringen vill att ”ett program för internationella klimatinvesteringar i enlighet med Parisavtalets artikel sex utvecklas. Investeringarna bidrar till att nå det svenska klimatmålet om nettonollutsläpp.” Artikel sex avser möjligheten att investera i utsläppsminskningar i andra länder och tillgodoräkna sig minskningen i sin egen klimatplan. Att detta exempel lyfts fram tyder på ett ökat fokus på marknadslösningar i klimatarbetet.
Regeringen vill se ett ”utökat och effektiviserat” klimatbistånd. Det kan tyda på att det befintliga målet om att fördubbla svenskt klimatbistånd till 2025 ligger fast. Vad det i övrigt innebär för klimatstödets inriktning återstår att se i höstbudgeten. Förhoppningsvis betyder effektiviserat i det här fallet inte enbart fokus på utsläppsminskning, utan även ökat stöd till de underfinansierade områdena inom internationellt klimatarbete. Här ingår lokalt förankrade insatser för klimatanpassning och till förluster och skador, samt synergier med arbetet till skydd för biologisk mångfald.
Demokratin och civilsamhällets utrymme
Det är glädjande att regeringsförklaringen lyfter fram demokratibistånd och särskilt nämner stöd till både demokratikämpar och rättighetsförsvarare. Förhoppningsvis kommer det också att innebära ett ökat politiskt tryck från Sverige att samstämmigt markera mot de ökande inskränkningarna av det demokratiska utrymmet i många länder och visa stöd till lokala aktörer i civilsamhället.
Tyvärr nämns inte miljöförsvarare i regeringsförklaringen, trots att de tillhör de mest utsatta rättighetsförsvararna. I samband med att människor höjer sina röster för att tillsammans beskydda och försvara miljö, naturresurser, mark och ursprungsfolks territorier från miljöförstöring, illegal avverkning och landgrabbing sker många av de mest våldsamma inskränkningarna av rätten till mötes- och föreningsfrihet.
Biståndets nivå
”Enprocentsmålet avskaffas” sa statsminister Ulf Kristersson, och biståndet får i stället en budgetram på 56 miljarder kronor per år under tre års tid. Att frångå enprocentsmålet inleder en successiv urholkning av biståndsnivån, som är satt i procent av BNI just för att världens rika länder ska bidra efter förmåga och i relation till sitt välstånd.
Jämfört med årets biståndsbudget blir nästa års budget 1,4 miljarder kronor lägre, men jämför man mer rättvisande med den tidigare budgetprognosen för 2023 så är summan 3,1 miljarder kronor lägre än en procent av BNI. Ju längre tid nivån är frusen på samma summa, desto större blir med stor sannolikhet skillnaden mellan riksdagsmajoritetens åtagande om en procent och biståndets nivå.
En fråga som varken nämns i Tidöavtalet eller regeringsförklaringen, men som enligt uttalanden i media av företrädare för Kristdemokraterna är en regeringsöverenskommelse, är ett tak för kostnader för flyktingmottagande i Sverige på åtta procent av biståndet. Det är ett bra steg på vägen för att undvika sådana stora nedskärningar i biståndsbudgeten som förra regeringen gjorde under 2022.
Statsministern tar avstånd från ett ”utbetalningsmål” för biståndet och ställer det i motsats till ett fokus på resultat. Däremot innehåller regeringsförklaringen en avsikt att uppnå två procent av BNP i försvarsanslag så snart som möjligt, men senast 2026.
Biståndets inriktning
Det är positivt att regeringen föreslår mer stöd till civilsamhället, i och med dess viktiga roll i alla samhällen. Däremot är det oroande att detta ställs emot kärnstödet till FN. Det stödet fyller en annan roll som ökat stöd till civilsamhället inte kan ersätta. Ett väl fungerande arbete för en mer hållbar och rättvis värld måste ske med både globala institutioner och lokal förankring.
Ökat stöd till Ukraina sätts främst bland regeringens beskrivna prioriteringar för biståndet. Det återstår att se vad det innebär i budgetförändringar.
Humanitärt stöd, fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser uttrycks också som prioriteringar. I biståndspolitiken syns kontinuitet i tematiska prioriteringar som demokrati, jämställdhet och klimat. Men också en tvär sväng bort från biståndets syfte i de fall där migrationspolitiska mål såsom återvändande i stället ställs i fokus.
Det är svårt att avgöra hur långtgående förändringar regeringen vill göra enbart genom att läsa punkterna i avtalet. Att biståndet ska användas som påtryckningsmedel på andra stater för återvändande av avvisade medborgare till de länderna har skett tidigare i informella avtal med Afghanistan från både EU:s och Sveriges sida, och som EU tillämpat i politiska förhandlingar om bredare ”migrationspartnerskap” med flera ytterligare länder. EU har övergått till att använda skrivningar i handelsavtal och visumavtal i större utsträckning, vilket även den nya svenska regeringen lyfter fram som ett annat påtryckningsmedel.
Problemet är att det i Sveriges fall är ytterst få samarbetsländer i biståndet som överlappar med länder som inte tar emot medborgare som Sverige vill utvisa, vilket gör att förslaget har svag grund i verkligheten. Dessutom finns det få exempel på att denna typ av migrationspolitiska villkor fungerar, oavsett vilka politiska mål man jämför gentemot. Det finns desto fler risker inom områden som mänskliga rättigheter, fred, biståndseffektivitet, och EU:s och Sveriges internationella åtaganden, visar bland annat en sammanställning av migrationspolitisk inverkan på EU:s bistånd.