Sammanfattning

7 mars 2018

För en feministisk utvecklingspolitik

#feministisk utrikespolitik

Inför valet 2018 hoppas vi att alla svenska partier ska se vikten och värdet av att Sverige fortsätter att stå upp för global jämställdhet. Därför har 18 organisationer i CONCORD Sveriges jämställdhetsarbetsgrupp tagit fram Civilsamhällets deklaration för en feministisk utrikespolitik.

Här ges sammanfattningen och rekommendationerna från kapitlet om utvecklingspolitik i deklarationen.

SRHR och rätten till sin egen kropp

Under det senaste året har den globala polariseringen runt frågor såsom allas rätt till säker abort, hbtqi-personers rättigheter och ungas rätt till sexualundervisning vuxit ytterligare. Diskriminerande normer och maktstrukturer i relation till kön, genus, könsidentitet och könsuttryck samt sexuell läggning tar sig i uttryck i olika former av sexuellt och könsrelaterat våld, såsom könsstympning, tvångsäktenskap och prostitution eller sex mot ersättning eller andra former av sexuell exploatering. Unga, ogifta, hbtqi-personer eller andra utsatta grupper nekas även rätten till sexuell och reproduktiv hälsovård och information i många länder på grund av diskriminerande lagstiftning eller praxis. Sveriges kommande regering måste därför fortsätta driva en modig agenda som garanterar allas SRHR och en utvecklingspolitik som är transformativ och verkar för normförändring.

Sveriges nuvarande och kommande regering måste:

  • Driva en modig agenda som inkluderar allas rätt till säker abort, hbtqi-personers rättigheter och allas rätt till sexualundervisning, och som motverkar sexualiserat våld och sexuell exploatering.
  • Verka för att EU ska efterleva existerande åtaganden och policyer om SRHR och arbeta tillsammans med likasinnade länder för att driva positionerna framåt. Sverige bör också säkerställa att de politiska utfästelser och löften som gavs vid She Decides-konferensen i mars 2017 åtföljs av additionella, öronmärkta finansiella medel och gör avtryck i resultatstrategier för det bilaterala utvecklingssamarbetet.
  • Utarbeta en strategi för hur breda allianser och partnerskap kan säkras och föra en effektiv, öppen dialog om alla aspekter av SRHR inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete.
  • Inkludera långsiktiga förebyggande insatser i utvecklingssamarbetet som inkluderar pojkar och män och skapar förutsättningar för ansvarsutkrävande av personer i maktpositioner, inklusive religiösa institutioner och ledare. Det behöver även omfatta riktade insatser till aktörer som arbetar på lokal nivå för att nå förändringar av diskriminerande maktstrukturer och djupt rotade könsnormer.
  • Stärka sitt arbete för effektiva nationella hälsosystem och institutioner som jobbar preventivt och för en god hälso- och sjukvård för alla, och för särskilda hänsyn till jämställdhetsperspektivet i fråga om hälsa och tillgång till vård.
  • Uppfylla åtaganden från World Humanitarian Summit 2016 om att tillgodose SRHR i humanitära insatser. Det är väsentligt att Sverige fortsätter att integrera SRHR-frågorna inom andra utvecklingspolitiska och humanitära områden, samt att Sverige arbetar för en bättre samverkan mellan det humanitära arbetet och utvecklingssamarbetet.

Organisationer som bidragit till texten om SRHR: Afrikagrupperna, MÄN, Plan International Sverige, RFSU, Svenska kyrkans internationella arbete och WaterAid.

Det krympande utrymmet för civilsamhället

Under 2015–2016 stiftades 64 nya lagar i världen som inskränker grundläggande fri-och rättigheter och i minst 20 länder i världen är utrymmet för civilsamhället att agera helt stängt. Kvinnorättsförsvarare och hbtqi-rättsaktivister är de som drabbas först och hårdast av det krympande utrymmet och är dessutom särskilt hårt utsatta för sexuella övergrepp, hot om mord och våldtäkt, trakasserier, social utstötning och smutskastning. Sveriges kommande regering måste aktivt bevaka och motverka det krympande utrymmet och den särskilda utsattheten för kvinno- och hbtqi-rättsförsvarare.

Sveriges nuvarande och kommande regering måste:

  • I alla samtal med regeringsföreträdare lyfta det krympande och i vissa regioner stängda utrymmet för civilsamhället (specifikt kvinno- och hbtqi-rättsorganisationer) inklusive kvinnors och hbtqi-personers rättigheter. Detta ska gälla såväl bilaterala som multilaterala sammanhang (såsom EU och FN) som i handelsrelationer. Sveriges positioner ska bygga på konsultationer med lokala kvinno- och hbtqi-rättsorganisationer.
  • I alla samtal med företag och andra privata aktörer lyfta det krympande och i vissa regioner stängda utrymmet för civilsamhället (specifikt kvinno- och hbtqi-rättsorganisationer) samt de hot som föreligger mot MR-försvarare, och framhålla det ansvar företag bör ta för att motverka detta i sin egen verksamhet. Företag bör även, när så är möjligt, använda sitt inflytande och sina nätverk för att påpeka vikten av ett fritt civilsamhälle.
  • Möjliggöra långsiktig, hållbar och flexibel finansiering av olika former av organisering. Finansiering måste gå till kvinno- och hbtqi-rättsorganisationer och organisationer som jobbar för jämställdhet, för att försäkra att dessa nyckelaktörer kan verka och att insatser är relevanta och drivna av målgrupperna. Sverige måste vara redo att dela den ekonomiska risk det innebär för vidareförmedlare av stöd att fortsätta arbeta i dessa miljöer.
  • Synliggöra, till exempel genom statistik som är disaggregerad enligt kön, ålder och andra relevanta faktorer, hur olika former av diskriminering samverkar genom att genomgående integrera ett intersektionellt perspektiv i arbetet, från analys till genomförande och uppföljning.
  • Tydliggöra utlandsmyndigheternas formella uppdrag att tillsammans med det lokala civilsamhället aktivt bevaka och motverka ett krympande utrymme, till exempel genom att skapa säkra mötesplatser för kvinno- och hbtqi-rättsorganisationer, att bevittna rättegångar mot MR-försvarare, besöka fängslade personer samt ge snabbt stöd till hotade MR-försvarare.

Organisationer som bidragit till texten om det krympande utrymmet för civilsamhället: Diakonia och RFSL.

Rätten till mark och mat

Just nu ökar hungern globalt och kvinnor utgör 70 procent av världens hungriga. Kvinnor som är bönder äger sällan markerna de brukar, vilket innebär att de har sämre tillgång än män till krediter, rådgivning, kompensationer och olika typer av stöd. Sveriges kommande regering måste arbeta för att undanröja både juridiska, sociala och kulturella hinder för att kvinnor ska kunna ha kontroll över eller äga mark.

Sveriges nuvarande och kommande regering måste:

  • Prioritera arbete för att undanröja juridiska, sociala och kulturella hinder för att kvinnor ska kunna ha kontroll över eller äga mark, ha tillgång till mark och andra naturresurser, samt att säkerställa lika rätt till markegendom vid skilsmässa och arv och på så sätt transformera diskriminerande patriarkala normer. Med en god förståelse av religionens inverkan på familjerättsliga system behöver dessa särskilt granskas då de ofta styr äganderätt av mark och egendom både inom äktenskap och vid skilsmässa och arv.
  • Stötta insatser för att alla kvinnor ska få kunskap om sina rättigheter kring mark och arv och deras möjligheter att utkräva dessa.
  • Rikta bistånd till småbrukare som är kvinnor för utveckling och spridning av agroekologiska metoder för ett hållbart lantbruk och säkerställ att kapacitetsutveckling och insatser såsom jordbruksrådgivning kommer jordbrukande kvinnor till del. Det förnyade stödet måste föregås av intersektionella analyser för att förstå den särskilt utsatta position som kvinnor i marginaliserade grupper lever i.
  • Arbeta för att bondeorganisationer blir mer jämställda, för att säkerställa att kvinnors deltagande och röst får mer utrymme, vilket ökar deras möjligheter att påverka nationella policyer och handlingsplaner som inverkar på deras levnadssituation.

Organisationer som bidragit till texten om rätten till mark och mat: Afrikagrupperna, Svalorna Indien Bangladesh, Svenska kyrkans internationella arbete och We Effect.

Läs hela deklarationen