Brev gällande Sveriges prioriteringar inför ordförandeskapet i EU

Hela brevet, adresserat till Madeleine Lyrvall, EU-KORR och Emma Nilsson, UD-IU.

Vi vill börja med att tacka för de två möten vi haft med UD under hösten, där vi pratat om det förestående ordförandeskapet i EU. Det har varit glädjande att de frågor vi ser som prioriterade fått positivt gensvar i möten med er på UD. Vi återkommer härmed skriftligen med ytterligare detaljer kring frågor och aktiviteter som CONCORD Sverige ser som prioriterade inför och under Sveriges ordförandeskap. Vi ser detta som ett avstamp i våra medlemmars arbete just nu, och ser fram emot att uppdatera och utveckla dessa punkter i samband med att vi rör oss närmare ordförandeskapet.

Konsekvenserna av pandemin, kombinerat med trycket från klimatförändringarna och fördjupade ojämlikheter och fattigdom globalt kräver snabba åtgärder för att nå målen i Agenda 2030 och för att återuppbygga bättre, grönare, mer jämlikt, och jämställt, globalt.

På de efterföljande sidorna delar vi med oss av specifika och konkreta synpunkter och förslag inom fem prioriterade områden. Gemensamt för dem alla, och något som bör vara en övergripande prioritering, är vara att Sverige står upp för att människorätts- och miljöförsvarares och utsatta människors röster ska höras i förhandlingar och dialoger på EU-nivå, i linje med perspektiven och ambitionerna i PGU/PCSD.

Visa tydligt ledarskap för en feministisk utrikes- och utvecklingspolitik på EU-nivå

Jämställdhet, inklusive SRHR, måste vara en topp-prioritet under det svenska EU-ordförandeskapet 2023. Sverige – med sin feministiska utrikespolitik och långa erfarenhet av att arbeta med motvindsfrågor – bör tillsammans med Spanien göra 2023 till ett ”EU Gender equality year” för att särskilt och ytterligare främja jämställdhet i EU:s utrikes- och biståndspolitik i en tid då detta område hotas på alla fronter. Sverige och Spanien bör under denna paroll särskilt verka för att:

• Jämställdhet och SRHR slutar ses som förhandlingsbara områden. Samtidigt har det hittills inte varit fruktsamt att sätta hårt mot hårt i förhandlingar med stater som Polen och Ungern. Sverige kan aktivt verka för samförstånd mellan parter och stötta andra stater än ”the usual suspects” att driva frågorna.
• Jämställdhetsperspektiv, inklusive kvinnors och flickors rättigheter, HBTQI-rättigheter och SRHR, integreras i alla Rådslutsatser och diskussioner kring internationellt samarbetet och bistånd.
• Särskilt övervaka genomförandet och resurssättningen av GAP III och jämställdhets- och SRHR-målen i NDICI, inklusive i covid-återhämtningsfasen. T.ex. kan Sverige under ordförandeskapet organisera en offentlig diskussion med Kommissionen i samband med halvtidsöversynen av GAP III.
• Initiativ bör tas för att EU-delegationerna ges i uppdrag att särskilt skydda, samråda med och ge synlighet åt aktörer från det civila samhället som försvarar jämställdhet, inklusive kvinnors och flickors rättigheter, SRHR och HBTQI-rättigheter.
• Ökad synlighet och engagemang för jämställdhet i EU:s utrikespolitik genom lättillgänglig kommunikation, i samarbete med andra EU-medlemsstater, kring vad en feministisk utrikes- och biståndspolitik innebär – och viktiga resultat av en sådan.
• Stärka unionens proaktiva arbete och engagemang för jämställdhetsfrågor i både externa relationer och det EU-interna arbetet genom etablerandet av en ny rådsarbetsgrupp med fokus på jämställdhetsfrågor.
• Övervaka genomförandet och resurssättningen av EU:s Action Plan on Women, Peace and Security 2019-2024 och verka för att arbetet med en ny och mer ambitiös handlingsplan påbörjas. I detta sammanhang också stärka länken mellan miljö, klimat och mänsklig säkerhet utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

Ge rättighetsbaserat utvecklingssamarbete
en renässans

I policyutveckling, rådslutsatser och uttalanden utveckla språket kring rättighetsbaserat utvecklingssamarbete och principerna för effektivt utvecklingssamarbete. Lokalt ägarskap, anpassning till kontext, rättigheter och deltagande, samt behov och prioriteringar hos människor i fattigdom och förtryck bör konsekvent betonas. Hur EU:s bistånd genomförs måste diskuteras ytterligare för att säkerställa att inte bara intern EU-samordning eller partnerländernas regeringar är i förarsätet, utan att människor på gräsrotsnivå alltid rådfrågas, att deras organiserings- och utvecklingsinsatser finansieras på ett adekvat sätt, och att det civila samhället och medborgerligt engagemang värderas och möjliggörs av partnerländer och EU.

Sveriges ordförandeskap kommer direkt efter det tredje högnivåmötet i det Globala Partnerskapet för Effektivt Utvecklingssamarbete i december 2022. För att arbetet i Globala Partnerskapet, som inte har haft så stark politisk profil på senare år ska få ett lyft så skulle Sverige kunna verka för att EU i början av 2023 gör en översyn för att identifiera för vilka indikatorer i det nya Ramverket för uppföljning som datainsamlingen och kvalitetssäkringen behöver stärkas.

European Humanitarian Forum som franska ordförandeskapet har initierat kan bli årligt återkommande. Då borde Sverige se till att det blir ett starkt fokus på lokala humanitära aktörers inflytande och ägarskap. Även åtaganden om jämställdhet och SRHR bör givetvis få ett stort utrymme i EU:s humanitära arbete.

Att korruptionsfrågorna som Sverige planerar att lyfta får ett starkt fokus på ansvarighet gentemot medborgare och berörda människor i utvecklingsinsatserna, så att fokus sätts på att använda antikorruptionsarbetet till att främja rätten till offentlig information, ansvarsutkrävande och tillitsskapande mellan medborgare och institutioner.

Viktigt också att inte låta diskussioner eller insatser som berör migration och bistånd bedrivas med generaliseringar eller snedvridande av biståndets mål om fattigdomsbekämpning. Istället kräva att sådana diskussioner förs på landspecifik eller lokal nivå med exempel som fokuserar på utvecklingssamarbetets mål och att främja och ta tillvara migrationens positiva utvecklingseffekter.

Ta initiativ för global miljö- och klimaträttvisa

Vi hoppas att Sverige under ordförandeskapet tar initiativ för global miljö- och klimaträttvisa, där utsatta människors perspektiv är utgångspunkten och deras röster hörs. Här ingår:

• Att lyfta klimat- och miljöfrågor på ett holistiskt sätt där kopplingarna mellan jämställdhet, sociala och ekonomiska rättigheter, klimat, biologisk mångfald och mänsklig säkerhet tydliggörs. Ett rättighetsbaserat och integrerat förhållningssätt behöver förespråkas i alla förslag till klimat- och miljöåtgärder, för att undvika att miljö- och klimatkriserna hanteras som avgränsade problem.
• Ökat ansvarstagande både för unionens utsläpp, dess ekologiska fotavtryck och för anpassning och omställning i de delar av världen som bidragit minst och drabbas mest av klimatkrisen. Ordförandeskapet är en chans att verka för att Fit for 55-paketet leder till transformativa förändringar. Målsättningen måste vara att komma betydligt längre än 55%-målet och nå minst 65% utsläppsminskning till 2030. Samtidigt bör de internationella aspekterna av Gröna given prioriteras, där stöd till de mest utsatta länderna och människorna är särskilt viktigt. Minskning av EU:s globala fotavtryck från bl.a. livsmedel och en ambitiös lag mot avskogning är viktiga aspekter för att minimera EU:s bidrag till avskogning och utarmning ekosystem över hela världen.
• Att uppmärksamma den centrala roll som lokalsamhällen spelar för att motverka förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringar, samt tillvarata erfarenheter och lärdomar från urfolk, småskaliga jordbrukare och andra marginaliserade grupper. Miljö- och MR-försvarare bör synliggöras och höras i alla event om internationell utveckling som ordförandeskapet och EU-institutionerna ordnar.

Stå upp för civilsamhällets deltagande

Det demokratiska samhället hotas och civilsamhällets utrymme inskränks i allt fler länder. Sverige måste stå robusta i sin övertygelse kring demokratin och dess fundamentala betydelse i Europa och i resten av världen. Regeringen och departementen är relativt bra på att bjuda in civilsamhället till samråd kring internationella processer och det händer att civilsamhällsrepresentanter ingår i svenska delegationer till FN-möten och förhandlingar. Det ser dock väldigt olika ut för olika processer, och det är ofta så att samråd och konsultationer inte innebär meningsfull dialog. Metoder och strukturer för civilsamhällsdeltagande i Sveriges processer kring internationella frågor kan förbättras, inte minst då dessa sker i digital form.

På ett internationellt plan fortsätter trenden av krympande utrymme för civilsamhället och det får konsekvenser för civilsamhällets deltagande, tillgång och säkerhet i internationella fora. Samtidigt skapar digitaliseringen nya möjligheter och utmaningar. Sverige har potential att spela en större roll på multilateral nivå för att främja civilsamhällets utrymme och försvara CSO:ers möjlighet att delta i internationella forum, bland annat EU. Rent konkret vill vi att Sverige ska:

• Verka för uppdaterade och nya riktlinjer: EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare (the EU Guidelines on Human Rights Defenders) från 2008 behöver ses över med ett tydligt genusperspektiv och en medvetenhet om den förvärrade situationen, samt kopplas till andra relevanta riktlinjer såsom de för religions- och övertygelsefrihet. Därtill bör Sverige driva på för att EU tar fram riktlinjer om mötes- och föreningsfrihet som inte finns i dag. I båda fallen måste processen för revidering och framtagande av riktlinjer utformas så att civilsamhället kan påverka dess innehåll.
• Verka för civilsamhällets utrymme i implementeringen av EU:s utvecklingssamarbete: Sverige bör bevaka att de mekanismer som finns för dialog med civilsamhället bevaras och utvecklas under perioden. Detsamma bör gälla för finansiering till civilsamhället som oberoende utvecklingsaktör i egen rätt.
• Stärka EU-delegationernas arbete för civilsamhällets utrymme: Sverige bör verka för civilsamhällesaktörers deltagande i framtagande, översyner och genomförande av EU:s styrdokument för samverkan med civilsamhället (road maps). Det är också viktigt att det finns tillräcklig finansiering för tillhörande handlingsplaner. Sverige bör också driva på för kompetenshöjning för EU-delegationerna om hur det krympande utrymmet tar sig uttryck och kan bemötas.

Planera in HREDD-lagstiftningen som en del av Sveriges ordförandeskap

Kommissionens lagstiftning kring företags ansvar när det gäller mänskliga rättigheter och miljö i sina värdekedjor kommer att påverka vår miljö och miljontals människor över hela världen. Sverige har en historisk möjlighet att påverka denna process på ett positivt sätt. Då det är oklart huruvida man kommer att komma överens om förslaget under 2022 eller 2023, kommer Sveriges agerande och engagemang behöva se olika ut. Oaktat det, är det viktigt att Sveriges regering driver och är ledande i frågan samt prioriterar den under sitt ordförandeskap.

Ett viktigt medskick är att de som påverkas negativt av europeiska företags verksamhet får komma till tals kring HREDD-lagstiftningen på planerade möten och konferenser, för att säkerställa att det inte enbart blir tillfällen där företag får möjlighet att ge sin bild av sitt hållbarhetsarbete.

Vi återkommer gärna med fördjupande synpunkter kring hur det svenska engagemanget kring HREDD-lagstiftningen kan se ut, när vi har ytterligare information om hur det franska ordförandeskapet kommer att ta sig an frågan.