Analys

18 december 2019

Biståndsdebatten hösten 2019

Leder enprocentsmålet till ökad korruption? Biståndsdebatten hösten 2019

#biståndsdebatten #biståndsdebatten i media #eu:s och sveriges bistånd

Hösten 2019 har Sveriges internationella bistånd debatterats på ledar- och debattsidor runt om i landet. Minns du turerna och de vanligast förekommande argumenten? Här kommer en sammanfattning av utspel, repliker och nya utspel från september, oktober, november och december.

”Sida indraget i korruptionsskandal”

I månadsskiftet augusti/september rapporterar Aftonbladet följt av fler medier om avslöjanden om misstänkt korruption inom både African Enterprise Challenge Fund, AECF, och UNRWA, den FN-myndighet som arbetar med de palestinska flyktinglägren i Mellanöstern. Avslöjandena får stor uppmärksamhet och blir startpunkten för en intensiv debatt om biståndets storlek och effektivitet. I Aftonbladets TV-inslag nämns uppgiften om att en tredjedel av allt bistånd försvinner i korruption. En uppgift som kommer att upprepas under hösten, men som har kontrollerats och bekräftats inte vara sann.

”Sverige måste genast skärpa till biståndet”,

Sydsvenskans och Dagens Nyheters ledarsidor hävdar att Sida tappat kontrollen över biståndet. ”Så länge Sida inte har kontroll över sin verksamhet riskerar vår enorma generositet att göra oss till sponsorer av odemokratiska krafter.” Tidigare Sida-chefen Bo Göransson citeras flitigt i olika medier då han säger att Sida skulle behöva hundratals fler anställda för att kunna kontrollera de summor pengar som myndigheten ansvarar för.

”Ompröva svensk biståndspolitik”

Den 4 september skriver Centerstudenterna ett debattinlägg på SvD med en uppmaning riktad till det egna partiet att ompröva sin biståndspolitik. ”Det är ohållbart att utgångspunkten för svensk biståndspolitik är mängden pengar som ska spenderas och inte vilka mål som ska uppnås. Vi tycker att det är hög tid att ompröva Sveriges ineffektiva biståndspolitik och fokusera på resultat, inte volym.” De föreslår att enprocentmålet ska ersättas av en modell med en fyraårig budgetram.

We Effect svarar C-studenterna och skriver: ”Sambandet mellan enprocentsmålet och korruptionen inom biståndet är dock långt ifrån självklar. Det är helt enkelt inte så att länder med lägre biståndsbudget har ett bättre bistånd. I själva verket verkar det vara precis tvärtom, enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD:s utvärdering.”

Moderaterna lanserar sin kampanj

Dagen efter, den 5 september, kommer det första utspelet från Moderaterna i biståndsdebatten den här hösten. Det är den ekonomisk-politiska talespersonen Elisabeth Svantesson som i en DN-artikel presenterar ett förslag inför partistämman som går ut på att skrota enprocentmålet. Moderaterna vill istället ha en utgiftsram för biståndet som sträcker sig över fyra år. ”Vi ska hjälpa människor i världen, men vi behöver också se till att vi kan prioritera de behov vi har i Sverige, säger Elisabeth Svantesson (M).”Argumentationen om att det finns stora behov i Sverige som skulle kunna täckas av en minskad biståndsbudget återkommer sedan i de olika kanaler Moderaterna använder.

Omvärlden presenterar branschens reaktioner på Moderaternas utspel. Företrädare för Afrikagrupperna, Diakonia, Svenska Afghanistankommittén, Plan International Sverige, We Effect och CONCORD Sverige citeras. Det talas om signalpolitik och om oro för vad ett sådant beslut skulle få för konsekvenser för biståndsviljan hos andra länder.

Företrädare för både Kristdemokraterna och Centerpartiet försvarar enprocentmålet. Såhär säger Lars Adaktusson i en DN-intervju: ”Vi tycker att biståndet är viktigt och enprocentsmålet är en viktig politisk markering. Att vi inte bara ser till oss själva utan förmår lyfta blicken och hjälpa andra som har det svårt.” Centerpartiets utrikespolitiska talesperson, Kerstin Lundgren, fyller i: ”Beklagar dock att M nu i likhet med SD väljer att spara på biståndet. Ska vi klara klimatet, bygga en säkrare och bättre värld måste mer resurser mobiliseras, där biståndet blir en viktig katalysator.”

På morgonen den 6 september debatterar biståndsminister Peter Eriksson med Moderaternas Elisabeth Svantesson i P1-morgon.

”Därför är principen om enprocentsmålet viktig”

CONCORD Sverige samordnar en debattartikel med 41 medlemmar som publiceras i Svenska Dagbladet. Den får rubriken ”Moderaterna tänker fel om biståndet”. Ett av argumenten för ett starkt bistånd är den röst och legitimitet det ger åt en liten nation. ”Sverige ligger på delad förstaplats som största biståndsgivare per capita i världen. Det, tillsammans med att Sveriges bistånd håller hög kvalitet, ger Sverige en stark röst för jämställdhet och demokrati i internationella sammanhang, trots att vi är ett så litet land. Att överge biståndsmålet om en procent riskerar att försvaga Sveriges röst i världen, och minska den goodwill och det förtroende som Sverige har i många länder. Om vi skär ner riskerar vi ett ”race to the bottom” när andra länder följer efter.”

Två dagar senare svarar Moderaterna genom Elisabeth Svantesson och Hans Wallmark. De skriver bland annat att ”dagens modell, med ett utbetalningsmål som är kopplat till Sveriges ekonomiska tillväxt, skapar dessutom stor ryckighet. Enprocentsmålet innebär att biståndets storlek kan skifta kraftigt från år till år. Det försvårar långsiktig planering och bidrar till sämre kvalitet.”

I CONCORD Sveriges slutreplik bemöts deras argument med att det senaste decenniets ryckighet i biståndsbudgeten inte har berott på enprocentsmålet utan på att pengar för asylmottagande flyttats fram och tillbaka mellan biståndsbudgeten och migrationsbudgeten. Artikeln lyfter också frågan om varför ett enprocentmål är principiellt viktigt: ”Svenskt bistånd går till de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. Det betyder att de som berörs av och är i störst behov av den här budgetposten är människor utan någon egen röst i Sverige. I de flesta andra frågor kan vi föra en samhällsdebatt där de som berörs av nedskärningar kan höras, men så är det inte med det internationella biståndet. Risken med att frångå ett principbeslut om en nivå Sverige ska klara, är att just den här budgetposten blir extra sårbar för minskningar varje gång det saknas pengar någon annanstans. Därför är ett principiellt åtagande om en procent av BNI viktigt.”

”M har rätt – hög tid att avskaffa biståndsmålet”

I samma veva får Moderaterna medhåll av Expressens ledarsida. ”Den rimliga ordningen är givetvis att låta behoven styra biståndet, inte procenten. Det skulle borga för ett mer genomtänkt bistånd som kan fokusera på billigare men vassare insatser såsom att stötta rättsväsendet, byråkratin och kvinnors rättigheter i stället för att skeppa iväg stora summor på det dyra utvecklingsbiståndet. Fler partier borde följa Moderaterna och tänka om kring enprocentsmålet.”

En ledare i Enköpings-Posten lyfter liknande argument: ”Samtidigt så är det svårt att beklaga sig över att Sverige är ett land som sätter ett stort värde på att ge pengar till behövande. Men om pengarna inte når sitt goda ändamål försvinner stora delar av poängen. Att ändå upprätthålla dagens biståndsmål har på så sätt blivit alltmer av en chimär, och ingen vet hur mycket pengar som landar i fel fickor längs vägen.”

”Svenskt bistånd är inte välgörenhet”

Debatten förs som sagt inte enbart i de stora tidningarna utan även i lokaltidningar och i exempelvis tidningen Dagen, där Moderaterna får svar från både Janine Alm Ericsson, Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson, och av Act Svenska Kyrkan tillsammans med PMU. Alm Ericsson skriver: ”Svenskt bistånd är inte välgörenhet. Det är en investering i vår gemensamma framtid. När antidemokratiska krafter i världen växer ges näring åt liknande rörelser här hos oss. När människor flyr från krig, torka eller översvämningar påverkas omvärlden och när regnskogen brinner hotas klimatet för hela vår planet. Demokrati, mänskliga rättigheter, klimat och miljö är fokus för svenskt bistånd och det är helt nödvändigt för arbetet mot en hållbar och solidarisk värld.”

Act Svenska kyrkan och PMU lyfter bland annat problematiken med att ställa behov i världen mot behov i Sverige. ”Enprocentmålets kritiker menar att vi behöver prioritera behövande inom våra egna gränser högre. Men att på det sättet ställa olika utsatta grupper mot varandra kan i själva verket äventyra fortsatt stöd för en stark välfärd i Sverige. Utvecklingen i Sverige påverkas i allt högre grad av vad som händer i vår omvärld. Att verka för minskat förtryck och fattigdom i andra länder är därför ett sätt att bidra till långsiktig säkerhet och välfärd också i Sverige. Det bidrar också till att upprätthålla Sveriges starka position i världen.”

”Svenskt bistånd i världsklass”

Senare i september kommer ytterligare ett nytt utspel från Moderaterna. Nu säger partiet att det vill avskaffa det svenska utvecklingsbiståndet helt till 2030.

Lördag 5 oktober följdes Ekots lördagsintervju av ett längre reportage om biståndsdebatten – ”Är biståndet fredat?”. CONCORD Sveriges policysamordnare Åsa Thomasson intervjuades, liksom Karin Svanborg-Sjövall, vd på Timbro. Ekots reporter Erik Ridderstolpe sammanfattade debatten.

Den 19 oktober kommenterar Miljöpartiet genom Peter Eriksson och Isabella Lövin Moderaternas utspel i Aftonbladet. ”Det svenska biståndet är enligt oberoende utvärderare inom OECD i världsklass. Det har gett oss respekt och inflytande i hållbarhetsfrågor i världen. Detta gav oss bland annat en tung röst i FN:s säkerhetsråd, där andra länder ser oss som en oberoende och solidarisk röst. Det ska vi vara stolta över.”

CONCORD Sverige publicerar artikeln ”10 myter om internationellt bistånd” som får stor spridning.

”Vi har nolltolerans mot korruption”

I november släpper Expressen två längre reportage och en dokumentär signerade utrikesreportern Magda Gad. De handlar om misstankar om korruption i biståndet i Afghanistan, bland annat om att biståndsaktörer ska vara tvingade att betala mutor till talibanledare för att kunna genomföra projekt. I en krönika skriver Magda Gad. ”Ska biståndsorganisationer sträva efter att så långt det är möjligt komma in och ge hjälp till civila i krigsområden, eller ska de hellre avstå för att säkerställa att grupper som talibaner inte drar nytta av dem, till priset att civila kommer att dö?”

Expressens ledarsida följer upp Gads reportage med budskapet att enprocentmålet skapar press på Sida-personal att göra av med pengar och att myndigheten därför tar större risker vad gäller exempelvis val av samarbetspartners eller projekt än man annars skulle göra.

Det här svarar Sida och Svenska Afghanistankommittén på.

”Expressen gör gällande att ”alla” som verkar inom de områden som kontrolleras av talibanerna betalar skatt till dem. Uppgifterna beläggs inte och stämmer inte med SAK:s erfarenheter av arbetet i Afghanistan. SAK har vid ett tillfälle det senaste decenniet pressats av lokala talibaner i ett avgränsat område i ett försök att få organisationen att betala skatt. Det ledde den gången till att SAK valde att stänga ner verksamheten i det aktuella området, hellre än att betala. Detta gick naturligtvis under en period ut över civilbefolkningen, men SAK kunde senare åter öppna när lokalbefolkningen själva förmått talibanerna att dra tillbaka kravet.

Det Expressen kallar ”behjärtansvärt”, att barn går i skolan, att gravida får assisterad förlossning, att sjuka får vård – är mänskliga rättigheter. Vi får aldrig tumma på ansvaret att värna detta.”

I skrivande stund är det senaste inlägget i debatten en debattartikel av Moderaterna i tidningen Norran, publicerad den 15 december. I ett mönster som vi sett under hösten är den undertecknad av Elisabeth Svantesson tillsammans med en lokal politiker, i det här fallet Edward Riedl, moderat riksdagsledamot från Västerbottens län. Några dagar senare presenterade Sida den årliga undersökningen av svenska folkets biståndsvilja. En majoritet av svenskarna är positiva till bistånd, men stödet för att skattemedel används till bistånd minskar.