Nu när 2020 nästan är slut har vi uppdaterat vår sammanställning över årets biståndsdebatt med debattinläggen även för oktober, november och (halva) december. Många, många inlägg är det som publicerats i år. Vår genomgång av debattåret, som inte gör anspråk på att vara heltäckande, visar att ledarsidorna varit den mest förekommande arenan för tyckande i biståndsdebatten, med en övervägande majoritet kritiska röster.
Bland riksdagspartierna har Moderaterna en ohotad förstaplats i antal inlägg. Långt efter kommer Miljöpartiet (främst genom biståndsministern) och därefter Sverigedemokraterna. Vi har hittat ett fåtal inlägg av Kristdemokraterna och Vänsterpartiet och något enstaka från Socialdemokraterna. Centerpartiet och Liberalerna har inte hörts alls i debatten. Flitigast av alla debattörer har dock CONCORD Sveriges medlemmar varit!
Utanför vår koll, som främst rör riks- och lokalpress, finns förstås en rik biståndsdebatt på sajter som OmVärlden, FUF och Global bar. Glöm inte att besöka dem.
Januaridebatt om enprocentsmålet
Medan 2020 var alldeles i sin linda hade Västerbotten-Kuriren, Bohuslänningen och Kristianstadsbladet (alla liberala) en ledartext med rubriken ”Chans för reform i biståndspolitiken”, Texten argumenterar för att avskaffa enprocentsåtagandet. ”I stället för ett mål om hur stor penningpåse som ska spenderas innan året är slut skulle Sverige kunna sätta upp mål om vad vårt bistånd ska åstadkomma”, skriver Joakim Broman. Dagen efter, den 3 januari, skriver Vänsterpartiets Yasmine Posio och Hanna Gunnarsson i tidningen Dagen om sambandet mellan ojämlikhet och social oro och att biståndet är effektivt för att stoppa säkerhetspolitiska hot. Bland annat därför menar de att ”biståndsmålet på 1 procent av BNI ska vara ett golv, inte ett tak.”
Januari fortsatte med intensiva debatter om det svenska biståndet. I flera lokaltidningar publicerades debattartiklar av moderata riksdagsledamöter om att spara in på biståndet för att täcka kostnader i Sverige. Ledarsidan i UNT argumenterade att problemet med biståndet är just åtagandet om en procent och att det skulle bli mer effektivt om den principen skrotades.
I mitten av månaden intervjuas partiledaren Ebba Busch i tidningen Dagen där hon säger att Kristdemokraterna står fast vid att biståndsbudgeten ska vara en procent av BNI. Månaden avslutas med en ledartext i Expressen där skribenten Ann-Charlotte Marteus skriver: ”En övergödd biståndsbudget kan rentav vara skadlig, som exempelvis om det forsar svenska kronor in i brutala kleptokratier. Detta är välkänt, men nästan alla riksdagspartier håller ändå stenhårt på enprocentsmålet. Varför? Det gynnar inte skattebetalarna. Det gynnar inte biståndspolitiken. Handlar det om en ego-boost för politikerna personligen? För det har jag ingen lust att finansiera. Gå i terapi om ni vill må bättre, som vanliga mänskor.”
Bistånd som påtryckningsmedel i asylpolitiken
Runt månadsskiftet januari/februari startar Moderaterna en kampanj i sociala medier om att svenskt bistånd borde dras in från länder som inte tar emot avvisade asylsökande från Sverige. I Blekinge Läns Tidning hejade en ledartext på förslaget: ”Självklart ska vi villkora biståndet”, liksom i den konservativa Mariestadstidningen som skriver: ”Moderaternas senaste förslag om avslagna asylsökningar visar dessutom att bistånd kan vara ett diplomatiskt verktyg. Vi måste slå fast vilka Sveriges biståndspolitiska intressen är.” CONCORD Sverige publicerar senare under våren en text som reder ut vad vi vet och inte vet om hur olika typer av villkor för bistånd fungerar.
Den 7 februari frågar sig DN:s ledarskribent Barbro Hedvall vad bistånd ska vara, med anledning av att det beslutats om minskning av det svenska biståndet till Tanzania: ”Är det samma slags sociala utjämningspolitik som sker inom nationalstaten, där de bättre ställda beskattas för att bistå de mindre framgångsrika. Om det är så förblir biståndsanslagen eviga. Eller ska de ses som […] starthjälp till nya, självständiga stater? I så fall måste det rimligen finnas ett slutdatum, helst ett mål som uppfylls, men sker inte det är det också rimligt att avsluta insatsen.”
Biståndet – ”ett slukhål”
I samband med riksdagens utrikespolitiska debatt den 12 februari refererar Bohuslänningen i en ledartext till utrikesminister Ann Lindes inlägg. De skriver ”Hon lyfte fram om hur effektivt det svenska biståndet är, trots att ingen egentligen vet vilken skillnad de många miljarderna gör bortom det rent humanitära stödet.” Strax därefter debatterar Sverigedemokraterna i Aftonbladet för att pengar från biståndsbudgeten bör tas till att täcka behov inom landet: “Även biståndet utgör ett slukhål som rätteligen borde omfördelas till förmån för svenska skattebetalare. Gång efter annan blir bristerna kopplade till det svenska biståndet avslöjade i media. Pengarna har antingen försvunnit ned i korrupta ledares egna fickor, eller till att finansiera direkt kontraproduktiva och förkastliga projekt.”
I samma veva opponerar sig Sverigedemokraterna i SvD mot den nya demokratioffensiven i det svenska biståndet och får svar av biståndsministern: ”De nya stora hot vi ser i form av miljö, klimat och smittsamma sjukdomar kan inget land klara självt. Detsamma gäller den växande ojämlikheten. Och ska vi få leva i fred och frihet så är demokrati och respekt för mänskliga rättigheter helt avgörande.”
Pandemin drabbar redan utsatta hårdast
Vid den här tiden drabbas Sverige och många andra länder hårt av coronapandemin. I slutet av mars kan vi fortfararande bara ana vilka konsekvenser pandemin kommer att få för människor i fattigdom och utsatthet, men vi befarar att de blir katastrofala. 39 medlemmar i CONCORD Sverige skriver om vikten av att ge stöd till de som drabbas hårdast, för att inte tidigare framsteg för att skapa jämställdhet och bekämpa hunger ska gå förlorade. Artikeln publiceras i 25 lokaltidningar runt om i landet.
Den moderate riksdagsledamoten Hans Wallmark skriver att det nu är viktigast att fokusera på humanitärt bistånd. Hans inlägg bemöts av bland andra Act Svenska kyrkan, PMU, Erikshjälpen och SMR som skriver: ”För akuta och långsiktiga insatser hänger ihop och stärker varandra. Samhällen som har investerat i förebyggande åtgärder står betydligt bättre rustade för att klara en humanitär kris.”
Den internationella solidariteten prövas
I slutet av mars säger biståndsminister Peter Eriksson i en intervju i OmVärlden att han räknar med en tuff tid för alla som vill hävda internationell solidaritet. Många länder brottas med ekonomiska problem och bistånd kommer inte att vara prioriterat, spår han. Den 30 mars publicerar tidningen Syre en ledartext som hävdar just internationell solidaritet: ”Över hela landet avstår människor personlig ekonomisk vinning, gör avkall både på drömmar och behov. Avstår från att träffa föräldrar och vänner. De flesta gör det för någon annans skull, samhällets eller någon de känner. Detsamma gäller så klart vår omvärld också. Vi behöver dela med oss. Och det är det fokuset vi måste ha.”
Samma dag gör Sverigedemokraterna ett inlägg på sociala medier: ”Regeringen väljer att skjuta till 100 miljoner kronor till FN för att bekämpa coronaviruset i utvecklingsländer. Varje skattekrona som spenderas ska gå till att rädda liv och arbetstillfällen i Sverige. Bistånd kan diskuteras när den här krisen är över.” Utspelet bemöts från flera håll, bland annat av DN:s ledarskribent Hanne Kjöller på Twitter: ”Fantastiskt! Mitt i en galopperande pandemi, med ett virus som inte känner några nationsgränser, missar SD att det som händer i andra delar av världen även påverkar våra liv här.”
En ledartext i Aftonbladet refererar en rapport från Oxfam med nya fakta om hur människor i fattigdom drabbas av pandemin och skriver: ”Den ekonomiska krisen slår hårt över hela världen, med en våg av varsel och stor oro. Det kommer att vara svårare än annars att skaka fram alla resurser som behövs. Men den rikare delen av världen kan inte blunda för vad de fattigaste står inför. Solidaritet är också ett sätt att bromsa en pandemi.”
Flera av CONCORD Sveriges medlemmar gör debattinlägg under våren om de globala perspektiven på pandemin och hur den drabbar kvinnor, människor som arbetar i den informella sektorn och miljö- och människorättsförsvarare. Act Svenska kyrkan, IM, Kvinna till Kvinna, Naturskyddsföreningen, Union to Union, ForumCiv är några av dem som lyfter hur viktigt internationellt samarbete är i krisen.
Röda Korset och RFSU skriver med en rad läkare på DN Debatt: ”I en tid när allt fler länder stänger sina gränser och ser om sitt eget hus, måste Sverige fortsätta att stå för viktiga värden och kombinera nationellt och globalt agerande. Ett starkt och effektivt internationellt utvecklingssamarbete och ett generöst välkoordinerat humanitärt bistånd är en viktig del i detta.”
We Effect skriver med sina medlemmar Coop, HSB, Riksbyggen med flera i lokaltidningar: ”Om inte samhällen kan öppnas upp inom kort kommer den globala fattigdomen öka kraftigt. Att möjliggöra handel, demokrati och fritt flöde av information inom Sverige och världen över, är extremt viktigt för att minska effekterna av krisen. Tyvärr ser vi istället att flera länder verkar använda krisen för att begränsa det demokratiska utrymmet än mer.”
Även de tre ministrarna på Utrikesdepartementet skriver ett gemensamt debattinlägg i SvD om att det globala samarbetet måste stärkas.
Vikten av handel och en missuppfattad rapport
När Sida i maj får i uppdrag av regeringen att se över det svenska biståndet med anledning av pandemin skriver Sydsvenskan en ledartext med rubriken ”Globaliseringen är viktigare än biståndsnivån”: ”Svensk biståndspolitik bör förbli generös, men långt viktigare i kampen mot fattigdom är alltså att verka för fortsatt öppenhet och handel – nu när trenden går mot stängda gränser och nationalism.”
Dagen efter skriver Expressens ledarsida att ”enprocentmålet för biståndet måste bort”. De menar att procentsatsen leder till ryckighet och oförutsägbarhet i biståndet. De hänvisar också till en rapport av Oxfam och Svenska Afghanistankommittén som Expressen menar säger att ”biståndet till landet sammantaget haft en negativ effekt. Trots att det regnat pengar har fattigdomen ökat.”
Svenska Afghanistankommittén replikerar och reder ut det som ledarredaktionen missförstått: ”Rapporten konstaterar att det är bistånd som är ineffektivt som riskerar att leda till negativa effekter. Där givarna samordnat stödet till det svårt konflikthärjade Afghanistan har biståndet varit effektivt!”
Mer pengar, mindre pengar
Vänsterpartiet skriver i en vårbudgetmotion att det behövs en halv miljard extra i bistånd med anledning av pandemin. I maj skriver miljöpartiets ministrar en debattartikel i GP om behovet av mer stöd till världens fattigaste. Expertgruppen för biståndsanalys släpper samma månad en rapport om förvaltning och administration i biståndet som presenteras på DN debatt: ”I det svenska internationella biståndet har man har hållit hårt i förvaltningsutgifterna. Det kan låta bra, men det finns också risker förknippade med att spara in på administration och kringkostnader.”
I augusti överlämnar Jämlikhetskommissionen sitt förslag. Där ingår att ”tillfälligt” minska biståndet till 0,7 procent av BNI för att finansiera insatser för ökad jämlikhet i Sverige. CONCORD Sverige kommenterar det förslaget och Omvärlden följer upp med en artikel. Även Diakonia kommenterar och efterlyser en mer saklig biståndsdebatt.
KD vill bygga fängelser
I september lägger Kristdemokraterna fram ett förslag om att använda biståndsmedel för att bekosta fängelser i länder utanför Sverige. Ett förslag som möter kraftig kritik från flera håll, till exempel i Dagens Arena, i DN och i Sydsvenskan. Några av CONCORD Sveriges medlemmar – Act Svenska kyrkan, Diakonia, PMU och SMR – bemöter också förslaget i tidningen Dagen och uppmanar KD att dra tillbaka förslaget.
Ett Sverige att vara stolta över
När riksdagen öppnar för hösten och det drar ihop sig till budgetförhandlingar skriver 41 av CONCORD Sveriges medlemmar en uppmaning till väljarna att påminna sina folkvalda om löftet att ge stöd till världens mest utsatta. Med anledning av att röster höjts för nedskärningar i biståndsbudgeten skriver undertecknarna: ”Ska vi inte göra tvärtom istället? Kan vi få blicka tillbaka på krisen och vara stolta över att vi orkade och förmådde hjälpa andra även när det blåste kallt? Att vi sa ’nu är det tufft för oss, men oändligt mycket svårare för andra’. Att vi visste att Sveriges internationella engagemang inspirerar och ökar hoppet om en hållbar framtid för alla efter coronakrisen.”
Samma budskap upprepas av Bill Gates i en intervju i SvD om risk för ökad ojämlikhet i spåren av pandemin: ”Här kan Sverige fungera som en motkraft, anser Bill Gates, och ett uppmuntrande exempel för andra länder att följa. […] Han säger att svenskar bör känna sig ”stolta över denna generositet”. ”Trots inhemska utmaningar har Sverige lyckats bevara nivån och vara ett framstående exempel.”
Bistånd eller poliser?
Den 21 september presenterar regeringen sin budgetproposition. I den avsätts en procent av BNI till internationellt bistånd. CONCORD Sverige gör en analys av budgetpropositionen. Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson kommenterar propositionen med: ”52 miljarder i bistånd till andra länder – istället för ett fungerande rättsväsende här hemma. Det är fel!”
Moderaternas ledamöter i utrikesutskottet välkomnar KD:s utspel om att avlasta svensk kriminalvård med biståndsmedel och menar att biståndet behöver ställas mot utmaningar i Sverige i tidningen Dagen. Nio av CONCORD Sveriges medlemmar svarar Moderaterna i tidningen Dagen och skriver: ”Forskning, beprövad erfarenhet och internationella avtal om biståndets kvalitet visar att det mest effektiva biståndet är långsiktiga insatser som utgår från mottagarnas behov och prioriteringar.” Även i Göteborgs-Posten debatterar Moderaterna och skriver ”Orimligt att lägga dubbelt så mycket pengar på biståndet som på polisen”. Deras inlägg är ett svar på Miljöpartiets Peter Eriksson och Per Bolund som några dagar tidigare kopplat samman attacker på biståndsbudgeten med växande främlingsfientlighet. I socialdemokratiska Aktuellt i Politiken kallar Kenneth G Forslund (S), ordförande i utrikesutskottet, de senaste biståndspolitiska utspelen från M och KD för populistiska.
Under årets sista tre månader fortsätter Moderaterna att driva frågan om att budgeten för rättsväsendet måste öka på bekostnad av biståndet. De moderata riksdagsledamöterna Hans Wallmark, Margareta Schröder och Lotta Olsson skriver en debattartikel i Nerikes Allehanda med rubriken ”Mer till polisen, mindre till bistånd”. I tidningen Syre menar Magdalena Schröder, ledamot i utrikesutskottet, att de humanitära insatserna måste prioriteras inom biståndet. Anna Eggelind, internationell chef på Rädda Barnen, och Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan, argumenterar i samma artikel för att utvecklingsbiståndet, som stärker länders sjukvård och trygghetssystem, har visat sig än mer viktigt under pandemin.
De politiska ungdomsförbunden i debatten
I en debattartikel i tidningen Mitt i Stockholm skriver Moderat skolungdom och Moderata ungdomsförbunden att ”I Socialdemokraternas Sverige prioriteras inte de verkliga problemen. Polisen, Åklagarmyndigheten och Sveriges domstolar får helt enkelt gå på knäna med 0 kronor extra i tillskott, medan regeringen istället prioriterar att lägga 52 miljarder i bistånd och 100 miljoner extra till SVT.”
I Världen Idag skriver två medlemmar i KDU om jämställdhetsaspekten av pandemin och vikten av att rikta stöd till flickor och kvinnor. ”Svenska organisationer som finns på plats i utvecklingsländer varnar för att det jämställdhetsarbete som bedrivs och som tagit många år att bygga upp riskerar att gå förlorat. Därför krävs det mer än tomma ord. Vi måste agera.” De uppmanar också regeringen att säkerställa att ”pengar som avsatts till redan drabbade länder når fram till dem som allra mest är i behov av vår hjälp. En av dessa grupper, som vi vet generellt löper större risk att utnyttjas i perioder av kriser, är unga flickor.”
Hannah Stutzinsky, ordförande Moderata studenter i Göteborg skriver i en debattartikel i Nya Wermlands-Tidningen att Sverige ger för mycket och resultatlöst bistånd. Globala målen är en av anledningarna: ”På flera sätt har millenniemålen och de globala målen hämmat mottagarländernas egen utveckling. Då biståndsgivare ger pengar till statliga insatser som ska minska fattigdomen, men som i samma veva bidrar till korruption som förstärker bristen på äganderätt. Globala mål är just globala och blir mycket svåra att omsätta på lokal nivå.”
Stutzinsky, för fram samma tankar i ETC, och får svar från Tajma Sisic från SSU, som skriver: ”Det är ingen hemlighet att den borgerliga synen på bistånd skiljer sig från hur vi socialdemokrater ser på bistånd. Borgerligheten vill helst slopa statlig finansiering till förmån för välgörenhet. Vi socialdemokrater utgår istället från solidaritet och förståelsen för att vårt välstånd förutsätter utveckling i världens mest utsatta regioner och länder.” I sin slutreplik skriver Stutzinsky: ”Solidariteten innebär en kollektiv finansiering för ett gemensamt ändamål. Att bygga biståndsstrategin med utgångspunkt i hur mycket resurser man kan avsätta, istället för att se till behov och effektivitet, har lett till att det välvilliga svenska biståndet också har urartat.”
Valutarisker
Thomas Gür skriver en ledartext i Göteborgs-Posten om ”miljardrullningen” inom biståndet och hur få verkliga resultat som kan presenteras. ”Men angående det storvulna anspråket om bekämpning av fattigdom, återfinns inte ett enda exempel där det svenska biståndet kan sägas ha varit avgörande för att ett land skulle ha rest sig ur fattigdomen eller tagit steget från diktatur till demokrati.” Han får svar av Sidas generaldirektör Carin Jämtin som påpekar att biståndet ensamt inte kan förväntas lyfta länder ur fattigdom. ”I stället har biståndet en unik roll att katalysera utveckling som gynnar de fattiga: stärka institutioner som bygger samhället och skapa förutsättningar så att en inkluderande och hållbar utveckling kan komma till stånd […].”
Ledarskribenten Gustav Juntti uppmärksammar Riksrevisionens senaste granskning av Sidas arbete med lånegarantier i konservativa Bohuslänningen (med flera tidningar). ”Sida har tappat greppet om biståndet” hävdar han och lyfter bland annat problemet med att valutasäkra biståndet. I sin replik skriver Carin Jämtin att det är Juntti som ”förlorat greppet om grundläggande fakta och påstår saker som saknar belägg.” Myndigheten Expertgruppen för biståndsanalys tar även den upp svårigheten med osäkra valutor i det internationella biståndet i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Artikeln föreslår en rad åtgärder för att effektivisera biståndet, bland annat att Sida bör ta mer hjälp av Riksgälden för att minska valutariskerna.
Bistånd som morot och piska
Utöver att kraftigt minska biståndsbudgeten vill Moderaterna också att biståndet i högre grad ska kunna användas som piska i migrationssamarbeten med andra länder. I Norran presenterar Anders Ågren, förbundsordförande för Moderaterna i Västerbotten, ett åtgärdspaket för återvändandearbetet, där villkorande av biståndet är en punkt. ”Länder som inte samarbetar kring att ta emot egna medborgare som utvisas från Sverige ska inte få svenskt bistånd.”
På europeisk nivå drivs denna fråga av europaparlamentarikern Tomas Tobé, som också är ordförande för utvecklingsutskottet Deve. I slutet av november får hans partigrupp EPP igenom ett sent inkommit ändringsförslag om villkorande av bistånd kopplat till migrationssamarbeten till en rapport om effektivt bistånd. Tobé beskriver det som en seger för Moderaternas politik på EU-nivå på sin Facebook-sida. I Eskilstunakuriren kommenterar ledarskribenten Alex Voronov EU:s migrationspakt: ”Metoderna att åstadkomma det är asyltak och samarbete med ursprungsländer vars medborgare söker sig EU utan att ha asylskäl. Dessa länder ska förmås hindra folk att resa ut. Biståndsmedel ska användas som morot och piska. Det är svårt att hitta exempel på att sådana metoder fungerar, bland annat eftersom dessa länder tjänar mer på att deras medborgare klamrar sig fast i Europa och skickar hem pengar, än vad de får via bistånd.”
Biståndsdebatt i lokalpress
Janine Alm Ericsson och Ulrika Frick, regionråd (MP) skriver om vikten av bistånd till biologisk mångfald i Alingsåstidningen: ”Samtidigt som Sveriges biståndspolitik nu utökas till den biologiska mångfalden så skärper också Sverige till sin röst i EU och världen. Det är bara tillsammans den här svåra utmaningen kan hanteras. Miljöpartiet ser med oro på de partier som vill skära ner på biståndet och låta Sverige isolera sig, det kommer inte göra varken Sverige eller världen bättre.”
Socialdemokraterna Tjörn skriver om biståndet i Lokaltidningen Stenungsund, med anledning av Sverigedemokraternas och Moderaternas förslag om att skära i biståndsbudgeten: ”För även en liten nation som Sverige har ett ansvar och en förpliktelse att medverka till en mer hållbar, rättvisare och ljusare framtid för världens medborgare.”
Bistånd på bästa sändningstid
I SVT:s humorserie Dips handlar det tredje avsnittet om Sida och bistånd. Chefen för Global Agenda föreläser för de blivande diplomaterna och berättar att en tredjedel av biståndet försvinner i korruption. I en intervju i Aftonbladet upprepar seriens medskapare Jesper Rönndahl den felaktiga uppgiften: ”De har blivit blåsta förr om man säger så, det är sant att en tredjedel går åt korruption eller slinker ur deras händer”, påstår han.
Men Aftonbladet har faktakollat med Sida och skriver i samma artikel: ”Påståendet får dock Sida att reagera. Företrädare för organisationen påpekar att uppgiften härrör från ett tal som FN:s förre generalsekreterare Ban Ki-moon höll 2012 – där statistiken om korruption återgavs på ett felaktigt sätt.”
Det mest basala människan behöver: mat
Svenska Dagbladet skriver om pandemins konsekvenser för fattigdom och hunger. FN:s undergeneralsekreterare Mark Lowcock säger: ”Rikare länder bör därför bidra mer för att hjälpa fattiga, inte bara av generositet och medmänsklighet utan också av rent egenintresse.” Här hoppas han på Sverige. ”Sverige är ledande i att förespråka solidaritet och påverka andra länder och regeringar i denna riktning. Sverige har en förmåga att samla människor.”
På Nobeldagen skriver också årets fredspristagare World Food Programs chef David Beasley om den hungerkatastrof som pandemin lett till. På Svenska Dagbladets debattsida vädjar han till Sverige och andra rika länders empati och solidaritet för att lindra nöden.
Vi avslutar biståndsdebattåret med en ledartext i centerpartistiska Södermanlands Nyheter på samma tema som SvD-artiklarna ovan: ”I jakten på vaccin får vi inte glömma hungern efter det mest basala människan behöver: mat. Biståndsorganisationen har i en tid där desperationen har varit som störst gett de mest utsatta en vara som vi i västvärlden – trots pandemin – kunnat ta för given.”